Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPP MOT HALSPASSET.
Förf. foto.
nästan lodräta klippväggen. I Halspasset nedstiger åt öster
en självständig, väl utbildad jökel till firnbassängen
nedanför, med vilken den sammanflyter. — Strax söder om
Halspasset finns ännu en spricka i fjällmuren, uppför vilken
sträcker sig en smal och obruten, men mycket brant
snöstrimma mot det hak, som avskiljer en klippklump från
Kebnekaises nordtopp. Det föreföll icke alldeles omöjligt
att taga sig upp denna väg till Nordtoppen.
Vi delade oss nu i två grupper. Feilitzen tog Sarri med
sig för att bestiga Södra klippön. Den är nästan lika hög
som Kebnetjåkko, eller omkring 1 750 m, och har blott
bestigits en enda gång på sommaren, men aldrig på vintern.
Vi andra, d. v. s. Lilliehöök, Graf och Mesch, far och son,
samt jag styrde upp mot Halspassets mörka siktskåra. Väl
däruppe hade vi att klättra vidare rakt uppför en
klippvägg till Kebnepaktes kam för att på denna fortsätta norrut
över den lägre förtoppen fram till Kebnepaktes stortopp.
Vid passets fot påtogo vi jökelrepet och började stiga
uppåt. Det mulnade allt snabbare och snabbare. En
intensiv opalisering av himlavalvet hade inträtt, ett mystiskt
mulnande, som tycktes utgå från etern utanför jorden och
alltid är ett illvilligt tecken. Det kom mig mer än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
