Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade svartnat mer och mer och var hemskt att åse. Över
dalarna väster om Kebnepakte kommo yrväder svepande.
När vi satte foten på förtoppen hördes en lång, utdragen ton,
som lät som ett klagande vargtjut, avslutat i en rytande
falsett. Det var, som om Kebnekaise skulle ha tillropat oss
ett varnande: Ve Ederl Vi betraktade varandra med
häpnad och nästan med bestörtning. »Det blir oväder», skrek
Mesch, »fort tillbaka!» Vi höllo hastigt råd, ty ögonblicken
voro dyra. När som helst kunde orkanen vara här. Den
kommer på ett ögonblick, nästan utan förebud. Det blev
att låta faran driva grämelsen ner i strupen och vara glad
och tacksam för förtoppen och genast återvända. Tanken
på storm i klipprämnan satte eld i våra fötter. Skulle vi
hinna? Var det möjligt att hålla sig fast i rämnans
utåtlutande, fullständigt blottade bukter?
Det är alltid svårare att klättra utför än uppför en
fjällvägg till skillnad från livet självt, där man kan sjunka hur
långt som helst med själfullt behag. Vår färd tillbaka
blev ett prövande arbete. Än gled foten över en isig sten,
än höllo ej längre de fotsteg, som trampats där snö hade
legat, än dinglade vi med sökande ben över avgrunden för
att finna fotfäste, tills den nedanför varande skänkte ett
tillfälligt stöd med sina händer. Borg Mesch hade även nu
den svåraste uppgiften. Han gick sist och hade följaktligen
ingen lina att hänga sig i som vi andra. Men det gick bra
för oss alla, och vi hunno ned till passet igen, innan
stormen börjat. Den uteblev helt och hållet till vår glädje, för
att icke säga någonting annat efteråt, ty varför hade vi då
ej stannat kvar på den jungfruliga ryggen? Men i stället
började ett tätt, lugnt, stilla snöfall, som inhöljde allt i
tjocka slöjor av blöt snö och gjorde nedstigandet utför
jökelns branta snövägg till ett famlande i ett konturlöst,
förvirrande intet, ett svävande mellan himmel och jord, i vilket
förstånd och tyngdkraft togo olika riktningar och gingo till
halsbrytande skilsmässor. — När yran lättade ett ögonblick,
syntes i fjärran på Storglaciären en liten svart punkt som en
sällsam demonernas tjänare i detta vita helvete. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
