- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge /
324

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den 2 aug. 1924, då på den stora planen och närliggande område
samlats skåningar i tusental. Säkert stodo över tusen bilar och
ett par tusen velocipeder packade i sanden bakom tingvallen,
då kronprinsen med sin maka kl. 1/2 12 anlände till »tinget».
A detta talade kronprinsen, som i ett präktigt anförande berörde
kulturhistoriens ställning och betydelse för det nutida
samfundslivet; vidare statsminister Trygger och den ärevördige, 83-årige
biskop Billing, vilken med alltjämt kraftig och vittljudande stämma
prisade Skåne som landskapens landskap och citerade en av sina
vänner, som sagt: »Di säjer att skåningarna skryta, men di bara
säjer som de’ ä’».

I ett anförande, berörande Kulturhistoriska museets
»Östarps-politik», gav dr Karlin en överblick av vart man syftade med
förvärvet av den gamla gården. Denna skall visserligen vara
en samlingspunkt och en nobel festplats för en vidsträckt,
kringliggande bygd, men den skall vara ännu mera, den skall ock
vara den plats, där i levande liv bevaras mycket, som annars
vore dömt att dö och av vilket eljest endast skalet kunde
bevaras. Främst gäller detta de gamla husdjursraserna. Med
mycken möda har man också redan lyckats få tag i ganska goda
representanter för nu nästan försvunna typer av hästar,
nötkreatur och får, och man letar som bäst i bygderna efter det
gamla långtryniga, högbenta svinet, som ännu för ett halvt
århundrade sedan just i dessa skogar gav det berömda
ollonfläsket.

Det må vara nog med dessa antydningar om de idéer, som
bära det ur etnografisk synpunkt intressantaste nya uppslag, som
på det museala området i senare tid förverkligats i vårt land,
ett förenande av natur-, djur- och kulturskydd. Den som önskar
närmare upplysningar i ämnet finner sådana i den till
invigningen publicerade festskriften, som prydes av ett stort antal
utmärkta illustrationer och kartor.1

För Svenska Turistföreningen är det en glädje att kunna
bidraga till kännedomen om denna kulturhistoriska domäns
tillkomst och tillvaro. Trakten, platsen, gården äro var för sig
pärlor i skånsk natur och kultur. Dit må gärna den
vallfärdande söka sig, där kan han drömma, där nutid sig med forntid
enar!

Säkert kommer Östarp att för mången ge impulsen att inom
den egna hembygdens nejder och gårdar söka efter någon, som
kunde berätta en liknande saga för hans folk som Östarp gör

1 G. J:son Karlin. Kulturhistoriska museets Östarp, dess natur,
historia och ändamål. Festskrift till invigningen den 2 augusti 1924. Lund
1924, 90 sidor. Pris 5 kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1925/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free