Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra tider av året använder man sig mest av cykel från
Skans-eller Hornstull, eller tar tåget till Huddinge, varifrån man når
målet genom en dryg timmes vandring i terräng eller på väg.
En av fördelarna med det avskilda läget är just att
medlemmarna tvingas till friluftsliv för att komma till stugan. En
annan lika viktig detalj är att man därute känner sig som om
man vore flera hundra mil från huvudstaden. Så lugnt,
fridfullt och ogenerat flyter livet fram på Gladövik.
Gunnar Grubb.
»VI LANTMÄN SOM TURISTER.»
Vi bondebarn gå nog så ofta och drömma, men då jag i
förra årsskriften läste en uppsats med ovanstående rubrik, så
tänkte jag: »Det blir bäst att pröva på.» Vid ett besök i
Stockholm uppsökte jag Turistföreningen och fick där en mängd goda
råd och upplysningar, och med dem som ledning utarbetade jag
en mycket detaljerad resplan. Den kom väl sedan att ändras
rätt mycket, men var dock bra att ha; man visste ju vad man
hann med och vad man måste fara förbi.
Alltså reste jag från Stockholm till Luleå med ångaren Regin
den 15 juni. Sedan cyklade jag de 4 milen till Boden och for
med nattåget till Gällivare. Mellan Luleå och Boden fick jag
sällskap med ett par bönder och lärde då känna något av deras
jordbruk. Där pågick då sådden som bäst, hemgjorda »klösar»
och fabriksgjorda rullharvar voro i flitig användning. Jordmånen
var nästan endast sand och dikningen obetydlig, ja flerstädes
voro plogfårorna lika djupa som dikena. På tågresan från
Boden stannade tåget vid Murjeks station. Där serverades
»midnattskaffe», och då tåget några minuter därefter passerade
Polcirkeln, kom solen fram för att sedan ej gå ned under de 10
dagar jag var däruppe.
Vid Gällivare voro björkarna knappast lövade och Dundret
var ännu nästan vitt av snö. Följande morgon besteg jag
Dundret, och i den strålande morgonsolen lyste fjällkedjan i
väster på 10—20 mils avstånd med otroligt klara och rena
linjer. Egendomliga voro även myrarna vid Dundrets fot, stora
som västgötaslätten. Senare på dagen beträddes Malmbergets
historiska mark och nästa »morgon» åkte jag vidare med tåget
till Kiruna, det mångomtalade samhället i höga norden, där det
finns lokaltåg, spårväg och bergbana och där världens största
malmberg bearbetas precis som ett vanligt stenbrott i dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
