Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var inte ont om förmöget folk. Jorden dolde skatter
och lät bruka sig till goda skördar. Gårdarna voro ofta
präktigt byggda. I stora salar reddes fester; då stod
silvret tätt på borden, kristallkronor och speglar blänkte,
tunga sidenschalar glänste på kvinnornas axlar. I kistor
kring väggarna och i rymliga klädkamrar förvarades de
gamla dräkterna, som ej längre voro i bruk. Jag minns
Artur Hazelius från ett av hans första härjningståg hit upp.
Han plockade med sig brokiga mössor, dukar och kläden
från vår gamla gård, han inventerade vind och uthus, han
tog t. o. m., naturligtvis med tillstånd, milstenen på heden
med drottning Kristinas prydliga namnchiffer. Dess rätta
plats står tom. Den ligger väl undanvräkt någonstans till
ingens nytta och nöje; jag har förgäves sökt den på
Skansen. Jag var då en liten pojke men fick förtroendet
att ro den vänlige doktorn över älven. Det var en blåsig
dag, och jag minns, hur jag skrattade åt hans rädsla för
ström och vågor. Det var den gyllene museumstiden som
rann upp. Man ville plocka in hela det utdömda folklivet
i skåp och fack till åskådning och studium. Det mesta
blev väl av utrymmesskäl liggande i lårar. Det var ett
räddningsarbete i mycken kärlek men även i ovist nit.
För livet i Bergslagen innebar järnvägsväsendets
utveckling en stor förändring. De långa forvägarnas tid var förbi.
Ofta hörde jag i min barndom berättas om järnets tunga
färder över de främmande slätterna, om de oroliga
nattkvarteren i Långhedens byar och i Upplands gästgivargårdar,
om Västerås och Stockholm. Även de närmare
hästfrakterna av malm och träkol ledo så småningom inskränkning.
Och gruvorna sinade, småhyttorna slocknade. Det blev
storindustri på spridda ställen, modern bruksrörelse,
masstillverkning, strejker, strider, kriser intill denna dag. Som
rörande idyller minns jag ett par av de gamla små bruken
i min hemtrakt. Hur lugnande för sinnet var ej
stångjärnshammarens jämna bultande och forsens brus, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
