Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säker och trygg var ej livets hela takt i denna nejd, där
älven står i begrepp att lemna det landskap, som den
trofast sammanhåller från ovan till nedan! Sällan ser jag nu
denna vrå av Dalarne, som lett mot mig såsom ingen annan
på jorden. Den är förvandlad, och mest där jag minst
skulle önska det. Sulfiten förgiftar luft och vattendrag.
Jorden är styckad och översållad med ett fnassel av
parodiska villor. Orten har nämligen gått väldigt framåt. Ibland
besöker jag min kusin kyrkvärden, som lyckats hålla sitt
vid det gamla, för att av honom lära, hur man åldras med
humor och värdighet och i orubbligt lugn.
Samhörigheten mellan övre och nedre Dalarne är i
tillräcklig grad historiskt dokumenterad. De båda halvorna
ha alltid behövt varandra. Pilarna i vapnet säga det på
sitt sätt: utan järn inga pilar. Och de ryktbara skyttarna
i vildmarken norrut litade i forntiden till vakten där nere,
där härvägen löper in på älvskoningen, att hålla syn
på dem som ville in, voro de än rikets konungar. Som
motsvarighet till bergshanteringen uppväxte i de norra
socknarna hantverk och slöjd och utbildade sig i flere grenar
till verklig konst. Många prov därav voro mig bekanta
alltifrån min barndom. Vandrande yrkesmän från Rättvik
hade målat på väggar och dörrar i bergslagshemmen, bibliska
tavlor och »kurbitsmålning». Moraklockorna tickade tidens
lugna gång i alla gårdar, där ej de förnämare Stjärnsundsuren
funnit plats. På vintern kommo lassen med laggkärl från
Venjan och Mora och slipstenar från Orsa, och Malungs
skinnare, själva ludna utanpå som björnar, utbjödo
pälsverk och hudar eller stannade för en tid och beredde de skinn,
som platsens ladugårdar avkastat. Då kommo
Leksandskullor med sin fina dräll och väl även någon
Mockfjärds-knypplerska med sina utsökta alster. Hemslöjden
fortblomstrar ännu, med vänlig hjälp. I avseende på Dalarnes
ekonomi har det gestaltat sig så, att man numera har att
söka Sveriges rikaste kommuner i armodets urgrå hemvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
