- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1926. Dalarna /
8

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som övergår i ödemark. Stiger man upp på Stortjärnsåsen
vid Åsens kapell, kan man från tornet, där brandvakten
bevakar sitt gröna rike, se upp mot lapparnas, renarnas och
vargarnas ännu dalska land, krönt med en avbild av den
iskrona, som stormodern Svea bär på sin hjässa.

Jag ämnar icke göra någon landskapsbeskrivning, men
det vore otacksamt att inte nämna några av de trakter i
Dalarne, där jag särskilt haft min varelse och min hugnad.
Den närmaste födelsebygden har jag redan berört. Den
vore ett outtömligt kapitel, som dock inte hör hit. Somrar
och vintrar av min senare ungdom har jag tillbragt i och
omkring Hedemora. Jag håller före, att denna gamla
bergsstad vid älv och fyra sjöar var bland de friskaste
stadsidyller vårt land kan uppvisa. Den är väl så ännu, ehuru
de nya villorna börja bli för många och skymmande. Dess
glanstid var förbi, den tid då Bergslagens brukspatroner
stämde möte vid den stora vintermarknaden för att sätta
pris på järn och kol. Muntert måtte de ha haft det då,
om man får tro gamla anteckningar. Där möttes också
övre och nedre Dalarne för utbyte av produkter, och folk
och köpmän kommo vida ifrån. Ännu i min barndom
räknades Hedemora marknad som en av det stilla årets
största tilldragelser, och jag såg den i inbillningen som en
vision av glans och lustbarhet. Kanske var det till någon
del minnet härav, som för mig långt senare spred sitt sken
kring dess plats och hela omnejden. Visst är att umgänget
med denna natur och dess människor hos mig väckte känslan
av en återkomst efter lång bortavaro till något som egentligen
var mitt förspillda arv och eget, en tillvaro i renare luft
än låglandets och i sundare livsglädje än studiestads och
huvudstads. Här tycktes allt säga till mig: Du är i de
frimodiga männens land, tag stål i ditt blod och ditt mod,
fyll ditt bröst och sjung ut! Oavlåtligt var jag ute på
vägarna för att fånga bygdens anda. Jag gästade
Garpenbergs gamla bergslag med slagghögar och gruvsjöar; socknen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:46:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1926/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free