Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarnas allmogekonst. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 GERDA BOETHIUS
har man övergått till en enklare lösning med järnmärlor och
dymlingar. Husens olika höjd framhäver det pittoreska
i gårdens linjer, vilka ytterligare förhöjas av
kronskorstenarna, som med sina slipstenskrönta kronor och smidda
flöjlar skjuta högt upp över taken.
Bygatan slingrar fram mellan dessa långa, låga, grå
längor, med timrets färg skiftande i lysande brunt, där solen
bleker det i söderväggarna, och förtonande i djupaste grått
i skuggan. På det lilla torget vid korsvägen står majstången
girlandomvirad och ännu mången gång behängd med
fruktbarhetens symboler. En dylik by har oändligt mycket kvar
av uråldrig tradition. Hela dess fysionomi är medeltida
med det säregna drag av stark slutenhet, monumentalitet
och pittoresk stämning, som är så typiskt för vår
nordiska medeltidskonst och som säkerligen har sina rötter
djupt nere i föregående tidsskeden.
Av denna tradition finnes ännu mycket kvar i södra
Siljansdalen, men samtidigt är allt där annorlunda. Det är
som om någon rört med ett trollspö på en sovande värld
och väckt till liv och blomstring all den sparda kraft, som
seklers vila givit. Den yttre orsaken till detta hastiga
uppsving är naturligtvis förbättrade ekonomiska förhållanden,
beroende på bergsbruk, skogsskötsel och modärniserat
jordbruk. Redan på 1500-talet började bergsbruket få avläggare
i Ål, och allt eftersom tiden gick växte nya hyttor upp i de
flesta av Nedan-Siljans socknar.1 Därigenom kommo dessa
trakter i livligare förbindelser med Bergslagens kultur.
Den nya gårdstypen i södra Siljansdalen var i många
avseenden lik den äldre, men större och rymligare. Den
gamla trerummiga stugan, som varit den allenarådande
typen även i dessa trakter, byggdes till så att ett stort rum,
vanligen av samma storlek som köket, lades till på
förstugans andra sida. Därmed infördes parstugans, den andra
av den svenska allmogebebyggelsens klassiska former.
Parstugan har sedan vuxit ut, så att den fått flera rum och byggts
1 Gösta Boethius, Ett blad ur bergshanteringens historia, Dalarnas
Hembygdsförbunds tidskrift 1921, s. 98 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
