Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarnas allmogekonst. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 GERDA BOETHIUS
sands formvärld, även då det gäller dessa saker, medan
Mora och omgivande socknar fasthålla vid 1600-talets
platt-skärningsmotiv och den medeltida formvärlden. Det är
Vattnas och Risa byar, som där främst producerat målade
saker. Därifrån är det också, som de bästa dalhästarna
ännu komma. De täljas i Vattnas och Orsa och målas i
brokiga färger med hemgjorda penslar av ekorrsvansar.
Västerdalarna har varit lika mottagligt för
1700-talskul-turen som nedre Siljansdalen. Det dubbla inflytandet
söder-och västerifrån verkade eggande, och åren 1770—1850 äro
en blomstringstid för Västerdalarnas allmogekonst. Många
stora gårdar byggdes med väldiga, rödmålade boningshus,
praktfulla förstugukvistar med utsågade brädomfattningar
och svalgångar. Stugorna röja ofta, såväl i plan som
uppbyggnad, ett starkt norskt inflytande. Redan tidigt
förekommer en stugtyp med två fönster på gaveln och ofta
ingång direkt till köket samt den ursprungliga svalen
inredd till en eller två kammare. Detta är typiska norska
drag, som sakna motstycke i Österdalarna. De stora
tvåvåningshusen ha ofta förstugukvistar i två våningar, en
form, som tydligen inspirerats av den norska Österdalens
bafredstyper. Barfrä kallas även förstugukvisten på flera
håll. I Västerdalarna är det mycket lätt att söka sig tillbaka
till äldre kulturskeden. Den gamla, grå gården med sina
låga, rundtimrade hus, sina loft och fjåslängor finnes kvar
mångenstädes, och ännu för ett tiotal år sedan behöllo hela
byar, till och med utmed allmänna färdvägen, sin gamla
karaktär. Trots den starkt dekorativa andan i
byggnadskonsten och även i vissa husgeråds och andra föremåls
behandling har Västerdalarna dock icke frambringat någon
egen målarskola av rang.
Gjutna metallföremål och smide ha däremot hemortsrätt
i Västerdalarna, och ännu i dag gjuter Såg Pers Erik i Björbo
märlor och knappar till den prunkande Flodadräkten.
Monopol på denna hantering ha de dock icke haft i
Västerdalarna, utan flera konkurrenter ha funnits, bland dem
Östnorsgjutarna i Mora, som fabricerat klockor och bjäller-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
