Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarnas allmogekonst. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALARNAS ALLMOGEKONST 73
kransar. Som skinnskräddare stodo emellertid
Malungskarlarna utom tävlan. Det var endast lappskräddare, som
funnos i de andra socknarna. Malungsskräddarna voro
mästarna, som kommo dragande och sydde allt som
behövdes. I Mora vistades de sålunda regelbundet under
februari och mars och slogo sig ned i stugan, medan gårdens
folk fick flytta undan i fjås och stall och reda sig bäst de
kunde. Skinnskräddarna talade sitt eget språk,
skinnskräd-darmålet, och voro ett betydelsefullt skrå bland Dalarnas
gamla hantverkare.
Skinnskräddarna föra osökt tanken till daldräkterna,
denna viktiga del av Dalarnas allmogekonst, där sockenstil
och landskapskynne förenas på ett sällsamt helgjutet sätt.
Malungsskräddarnas verksamhet belyser kanske mer än allt
annat sockenstilens sega kraft. Ty de fingo arbeta efter
de olika socknarnas mönster varthän de än kommo. Ingen
sammanblandning av olika former, ingen jämkning i
snittet; varje sockens pälsar skulle ha sitt eget svaj. Samma
stränga regler tillämpades också på dräkten i gemen. Även
byar, som ligga långt bort från socknens centrum och
geografiskt höra mera samman med grannsocknen än med sin
egen, bibehålla med en genomgående stränghet sin dräkt i
alla dess enskildheter. Icke ett band, en spets eller ett
väv-mönster lånas. Södra Dalarna och Bergslagen ha redan
mycket tidigt lagt bort dräkten. I vissa fall har det varit
möjligt att rekonstruera den, i andra har man endast delvis
lyckats. Dräkterna i dessa trakter tyckas emellertid ha
utgjort en grupp för sig i motsats till Siljansdalens.
Kjolarna äro där i regel randiga, importerade sidendukar och
andra köpsaker ha tidigt ingått som ett väsentligt led och
kvinnornas huvudbonader bestå av sidenöverklädd a stickade
mössor. En viss tyngd i färgskalan är genomgående, och
brunt spelar en viktig roll. Randningen kan någon gång
ha haft en underförstådd mening, såsom i Tuna, där enligt
de norra grannsocknarnas allmänna talesätt bredrandig
kjol betydde rikedom, smalrandig fattigdom. Den förmögna
bondhustru, som bar en smalrandig kjol, var girig och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
