Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Stora Kopparberg» Några ord kring ett månghundraårigt namn. Av Alvar Silow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ALVAR SILOW
nomgripande utveckling, som det gamla företaget genomlöpte
under den därpå följande perioden och som fört detsamma
fram till en betydelse, vilken endast kan jämföras med
Kopparbergets insats i vårt lands näringsliv under gruvans
glansdagar. Denna nydanings- och konsolideringsperiod
räcker från början av 1870-talet till omkring 1910 och
sammanfaller närmast med en mans verksamhetstid som
företagets ledare. Det är ännu en gång den personliga insatsen,
som, liksom förut i ödesdigra tider, gör sig gällande i
Dalarnas och Kopparbergets historia. Även om det vore en
överdrift att påstå, att Erik Johan Ljungberg ensam skapat
det nuvarande Bergslaget — många stodo vid hans sida,
bl. a. tiden och konjunkturerna — måste man dock säga,
att utan honom Stora Kopparberg säkerligen aldrig nått den
storlek och den fasthet, varmed det nu intager platsen som
vårt lands sedan gammalt främsta industriföretag.
Grundvalen till det nutida Bergslagets verksamhet utgöres
av dess rika naturtillgångar: järngruvorna, skogarna och
vattenkraften. Stora delar av dessa tillgångar funnos redan
under den gamla tiden i företagets ägo, och det är således
ett arv från tidigare generationer, våra dagars industribolag
förvaltar med hjälp av modärn teknik och nutida
avsättningsmöjligheter.
Det första tecknet på den nya tidens verkningar var den
koncentration, som genomfördes inom de olika
verksamhetsgrenarna. Denna koncentration sammanhängde dels med
de förändrade kommunikationsförhållandena, dels med de
nya metoderna för vattenkraftens utnyttjande. De stora
fallen ägde man ej tidigare förmåga att betvinga, utan man
sökte sig bort till de små och medelstora, lätt monterade
vattendragen i flodsystemets periferi. Dalälvens stora forsar
förblevo länge obundna. De mäktigaste av dessa inom
Dalarnas gränser äro belägna strax nedanför Öster- och
Västerdalälvarnas förening, där älven sänker sig ned mot
Tunaslätten. Dessa forsar: Forshuvudforsen,
Kvarnsveds-forsen, Bullerforsen och Domnarvsforsen, hava efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
