Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Stora Kopparberg» Några ord kring ett månghundraårigt namn. Av Alvar Silow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALVAK SILOW
GAMLA STABERGS BERGSMANSGÅRD I VIKA SIN. C. G. Rosenberg foto.
Thomas- och Marlinprocesserna vid ståltillverkningen
infördes likaledes under förra århundradets sista årtionden,
och nya valsverk tillkommo. 1900-talet har för detta
järnverk särskilt kännetecknats av den elektriska kraftens
tillgodogörande för metallurgiska ändamål. Vid Domnarvet
utexperimenterades tackjärnsframställningen på elektrisk
väg, och då försöken utföllo väl, uppfördes efter hand fem
stycken elektriska hyttor vid sidan av koksmasugnarna.
Härjämte tillgodogöres numera den elektriska kraften i
legeringsverk för tillverkning av kiseljärn och manganjärn
samt framför allt i elektriska stålugnar. Den senast byggda
ugnen av detta slag har den efter europeiska förhållanden
enastående kapaciteten av 20 ton och en dygnsproduktion
av 75 ton. Järnverket drevs de första årtiondena
uteslutande med egen vattenkraft från Domnarvsforsen. Numera
överföres dessutom elektrisk energi från Bullerforsens,
Fors-huvudforsens och Mockfjärds kraftstationer, som
tillsammans leverera c:a 50 000 hästkrafter.
Det är en betydelsefull utveckling på den svenska
järnbruksteknikens område, som inbegripes i Domnarvets nu
femtioåriga tillvaro. Under det att vart och ett av de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
