Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hembygdsrörelsen i Dalarna. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka i tiden, träffa vi på den märkliga »stora daldansen»,
som visserligen fick ett snöpligt slut men som likväl utgör
ett synnerligen märkligt bevis på, att redan vid 1700-talets
mitt föreställningen om en särskild historisk mission, ett
slags målsmansrätt å svenska folkets vägnar, måste ha varit
levande inom dalallmogen. De båda fallen från 1700-talet
gripa väl närmast tillbaka på de stora minnena från
1520-talet. Det faktum att dalfolket var den första svenska
befolkningsgrupp, som slöt upp omkring Gustav Eriksson, då
han begynte sitt till synes våghalsiga företag att slutgiltigt
spränga den nordiska unionen, var tillräckligt kraftigt för
att under ett par århundraden, huvudsakligast på den
muntliga traditionens väg, hålla bygde- och landskapskänslan
vaken. Men redan Gustav Vasa måste, när han på sin
äventyrliga vandring styrde rakt upp mot Siljansdalen, ha
haft sina bestämda skäl. Dessa ligga delvis i öppen dag.
Gustav kände sig såsom närmaste arvinge till Sturarnas
gärning. Men Sturarna, och före dem Engelbrekt, hade
fått sina kärntrupper från Dalarna, även om det kunde
tvistas om, huruvida Siljanssocknarna på den tiden
självständigt bedrevo en nationell politik eller, såsom t. ex.
Schück i sin skildring av Engelbrekt antar, mera leddes av
de mäktiga bergsmansintressena inom landskapets södra
delar. Säkert är i alla fall, att Dalarna på 1400-talet måste
ha varit i besittning av en ovanligt rörlig och energisk
allmoge, mera lik vikingatidens vid hastiga uppbåd och
krigsfärder vana folk än den samtida bondebefolkningen i
allmänhet. Detta åter har måhända haft sin grund i
landskapets avskilda läge. Medeltiden, d. v. s. kristendomen
och en mera centraliserad riksstyrelse, trängde senare
hit-upp än till de flesta andra svenska bygder. Övre Dalarna
var ännu 250 år före Engelbrekts framträdande hedniskt,
såsom vi veta av berättelsen om kung Sverres tåg genom
landskapet. Den omständigheten, att i Dalarna mer än
annorstädes byggnader och föremål av tidig medeltidstyp
varit i bruk intill våra dagar och att levnadsförhållandena
visat en enastående ålderdomlighet, torde kunna ge oss rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
