Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hembygdsrörelsen i Dalarna. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 ERNST KLEIN
hand börjat samla på hembygdens minnesskatter. Jones
Mats skapade ett hembygdsmuseum med rika samlingar,
vilka numera, liksom Ankarcronas Holen, tillhöra Leksands
socken. Carl Gudmundsson, som är en typisk Leksandskarl
även i det hänseendet, att han är åtskilligt av en
tusen-konstnär, samlade framför allt folkmusik och är på detta
område en verklig kännare. Av hans uppteckningar, som
utmärka sig för stor samvetsgrannhet, äro betydande
mängder tryckta i Karl-Erik Forsslunds stora arbete Med
Dalälven från källorna till havet.
Detta arbete är för övrigt icke den minst märkliga
företeelsen inom den nya hembygdsrörelsen i Dalarna. Dess
första dels första bok utkom 1918 och tillägnades Dalarnas
Hembygdsförbund. Hela idén till arbetet är typisk både
för rörelsen och för författaren. Hembygdsrörelsen känner
icke några alltför snäva gränser för sin intressesfär. Dess
bärande kraft är kärleken till hembygden, och den känslan
mäter och räknar icke alltför noga med möjligheter och
lämpligheter. Det ligger något paradoxalt redan i
strävandet att söka bevara så mycket som möjligt av det gamla,
när man ändå vet, att världen har sin gång. Och dock
arbetas det i denna riktning icke minst av många, som på
andra områden stå i spetsen för framstegsrörelser och
ivrigt påkalla förändringar och reformer. Den skenbara yttre
motsatsen blir emellertid i verkligheten icke så farlig, ty
vad som i båda fallen är den drivande kraften är kärleken
till hembygden och dess folk, och häri ligger i sig självt
ett korrektiv, som hindrar både kulturkonservatismen och
-radikalismen att gå till överdrifter. En sund
hembygdsrörelse behöver aldrig förfalla till antikvurm.
Karl-Erik Forsslunds gamla kärlek till hembygden har
också visat sig vara av det äkta och rätta slaget. Dess
äkthet har väl sällan framträtt tydligare än då han satte
i gång sin stora dalabeskrivning. Den icke längre helt unge
författaren, som under ovissa ekonomiska utsikter företar sig
att genomvandra hela Dalarna, socken för socken, att med
egna ögon se allt, som är värt att ses, och att med egen hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
