Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hembygdsrörelsen i Dalarna. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMBYGDSRÖRELSEN I DALARNA 127
Det mål, som hembygdsrörelsen ännu för ett par
årtionden sedan knappast vågade att se fram emot, är
i åtskilliga avseenden redan förverkligat i Dalarna. De
flesta socknar eller bygder ha redan ett kulturellt centrum,
en gammelgård och en förening, som tagit hand om de
dyrbaraste minnesmärkena, som arbetar på att klargöra
bilden av bygdens särart i folkliv och stil och sprida
kunskap om och kärlek till detta genom utställningar, fester
och publikationer. I Hembygdsförbundet samla sig alla
dessa skilda bygdeintressen till en gemensam uppgift och
organisationen är i sina stora drag färdig. Vad som
återstår är i huvudsak att fylla luckorna i de bygder, som ännu
icke kommit med, och man kan tryggt säga, att saken även
där är i gång. Dalarna har i avseende på enskild och
allmän offervillighet för detta ändamål ingenting att beklaga
sig över. Ej heller har det saknats framstående och
dugliga initiativtagare och ledare. Vad som är att hoppas och
önska för hembygdsrörelsens framtid — och detta gäller
lika mycket Dalarna som hela landet — är, att det starka
uppsving, vartill de sista årtiondena varit vittne, måtte visa
sig buret av krafter, som räcka längre än de enskilda
ledande personernas. Både för samlingarnas och hela sakens
skull är det av högsta vikt att i god tid sörja för
kontinuiteten och trygga sig mot tidens omskiften. På två sätt
har man möjligheter härtill. I första hand gäller det att
tillse, att ständigt nya yngre krafter tagas in i ledningen
såväl av de lokala föreningarna som av centralorganisationen.
Detta är så mycket viktigare, som arbetet ju till så gott som
hela sin utsträckning vilar på frivillighet och man omöjligt
kan påräkna samma brinnande intresse hos dem, som stå
utanför, som hos dem, vilka ha en aktiv arbetsuppgift att
fylla. Det är här själva arbetet, som skapar intresset, och
det är varje arbetandes oavvisliga skyldighet att så långt
möjligt leda in andra yngre krafter på uppgifterna för att
icke hela verket skall stanna, den dag han själv går bort.
Tyvärr finnas inom hembygdsrörelsen icke så få exempel
på att hela samlingar kommit att ligga så att säga i ödes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>