Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Väster- och Österdalarna. Av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
CARL FRIES
ERK-OLSGARDEN OCH KYRKAN I TRANSTRAND.
Förf. foto.
man ingenting av den från detta håll. En blick på kartan
säger genast orsaken. Lybergsgnupen är intet isolerat
berg utan utgör den tvärbranta begränsningen mot öster av
en högplatå, på vars tak Stora Lybergets fäbodar ligga.
Därifrån följde jag en stig i östlig riktning, tog mig upp
för ett par mindre avsatser, där den svartgrå diabasen sticker
fram, trängde mig genom tät granskog och stod plötsligt
vid randen av ett hisnande stup. Därnere, rakt under mig
i djupet, såg jag granspirorna i fågelperspektiv, och en
matta av mörkgröna skogar drog bort under synranden.
Sjöar blänkte i den gröna mattan — där var Ogsjön
närmast i nordost i Ogströmmens långa dal, där var den stora
Venjansjön och där Öjesjön med den ljusa bygden kring
Öje kapellby.
Ur skogsdjupet klingade koskällor och vallropen ljödo,
klara och sjungande. Det var sommarens folkvandring upp
till skogarna, som nu fyllde hela nejden med liv och rörelse.
Men den långa vintern igenom ligga fäbodställena öde och
tysta med de små tillbommade stugorna halvt begravna under
snön, tills sommaren kommer igen med sin nya våg av liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
