Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NATUR I SVENSK POESI 189
Än gnäggar milsvitt som i dagar forna
det hästuppfödande, det karska Torna,
än Bara-hustruns flinka spole går
med äkta garn, som trotsar stoftets år.
I Luggude, i dalens timotej,
där klaga kreaturens mular ej,
och jaktskönt klinga åkerhönsens toner
i aftonskimret över Skytts stationer.
Än viftar Ingelstad med möllevingar,
än lyfter Ljunit sina sädesbingar,
och nedåt Vemmenhög, där kalken bränns,
står ugnen altarlik mot havsblå gräns.–––
Hallandskustens trogne sångare och målare är Gustaf
Ullman. Hos honom möta vi hans hembygds asar, kust
och vida horisonter i färgrik höstbelysning:
Ljung och klockljung färga nu i lila
öde, vida markerna mot sjön — — —,
och vi möta dem i vår och sol med sälgblommor och
lärksång:
Plöjda ängar, brunt och grått.
Ljungbeklädda berg med buskar, knotigt stela.
Bortom allt jag ständigt dovt hört spela
böljebrus från havet dunkelblått.
Vår i Halland: sälgen blommar gul;
över åsarna re’n lärkor drilla. —
Är det dig, min kust, de kalla ful?
Så oändligt vid, så drömlikt stilla. —
Med lika trogen men mer fanatisk kärlek, än Gustaf
Ullman älskar Halland, älskar Fredrik Nycander Bohuslän.
En vacker bild av sin hembygdskust tecknar han i dikten
Det kvällas över åsarne:
Det kvällas över åsarne,
som skymta blå i disen,
och långsamt kretsa måsarne
kring fiskelägets hus.
Så sakta vagga vågorna
för svaga västanbrisen,
i särla solgångslågorna
var holme ligger ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
