Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt från Österby Bruk. AV Elisabeth Krey-Lange
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
ELISABETH KREY-LANGE
ligt och fint
omkring sig, och ett
visst estetiskt sinne
är dem medfött.
Enligt en uppgift,
som vi dock ej
kontrollerat, ha de
absolut rena
vallo-nerna numera
ingen ättling kvar vid
Österby, sedan för
några år sedan den
sista kvinnan av
den oblandade
rasen gifte sig med
en man av svensk
börd. Men det finns
gott om vallonnamn
sådana som
Gauffin, Gille, Drougge
m. fi., och
vallon-typen, den
undersätsiga, kraftiga gestalten, de mörka ögonen, det breda
ansiktet med höga kindkotor, möter man lika ofta som den
uppländska, linhåriga och blåögda. För endast en
generation tillbaka voro vallonfamiljerna så ingifta i varandra, att
de alla voro släkt, och det hade säkert varit fara för rasen,
om icke traditionen brutits och giften med andra än
stamfränderna börjat ingås. Typen lever som sagt kvar, och
sinnet, det livliga och raska sättet, häftigheten i lynnet och
den stora arbetsamheten äro alltjämt utmärkande drag för
arbetarstammen vid Österby.
Vallonerna förde med sig till Sverige bl. a. sin metod
att tillverka s. k. ståljärn, oöverträffad än i dag. Det gamla
vallonsmidet, sådant det utövades av de första
immigranterna från hantverksstäderna i Ardennerna, står kvar utan
förändring. Man har icke kunnat finna en bättre metod,
BRUKETS GAMLA KLOCKSTAPEL
I Hartman foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
