Svenska Turistföreningens årsskrift / 1926. Dalarna / 311 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsk i Abisko

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

överallt mellan stammarna. Själva fjällen synas mindre
höga och hotande i snöskrud,
och om avstånden har man
betydligt svårare att göra sig
någon föreställning. Men till
gengäld får landskapet en ny
sorts skönhet. Den klara,
gnistrande torra luften vid påsktid
ger åt solskenet en lyskraft,
med vilken sommaren icke kan
tävla. Mitt på dagen gnistrar
allt som översållat av
diamantstoft. Himlen är fullkomligt
genomskinlig och luften lättare
att andas än någon kan
föreställa sig, som icke smakat
denna hälsodryck. Den
långsamma övergången från dag
till natt ger färgskådespel,
inför vilka man glömmer tid och
rum och till och med. den
ganska bitande kölden. Särskilt kommer jag alltid att minnas den
grönblå förlåt, som stod spänd bakom Lapporten och genom vilken
några orangefärgade skyar kommo framsvävande som jättefåglar
ur något sagornas himmelrike. Även natten med en gnistrande
stjärnhimmel, en flammande norrskensrand och den oändligt
långt bort skymtande, liksom självlysande snön på Torne träsk
ger ett oförglömligt synintryck.

PÅ VÄG TILL FJÄLLS.         O. Halldin foto.

Skidterrängen i trakten är ju på intet sätt sensationell. Men
Njulja har åtskilligt att bjuda, när man väl kommer över
trädgränsen, och för de mindre tränade finnas på dess lägre
sluttningar omväxlande och småtrevliga löpor. Redan i påskas
hade man för övrigt sörjt för att ganska långa promenadspår
upptagits, och de som hade tillfälle att följa kapten Dyhléns kloka
och trevliga ledning fingo säkerligen sitt lystmäte av behaglig
skidåkning. Det förefaller mig att vara en alldeles riktig tanke
av Turistföreningen att på detta sätt öppna vissa fjällområden
även för dem, som ha begränsad tid och begränsade krafter.
De verkliga fjällvandrarna och idrottsmännen behöva ej och
vilja för övrigt knappt ha någon hjälp. För många av dem
ligger ju en stor del av nöjet just i bragden att ha tagit sig fram
på obanade stigar. Men med all respekt för detta fåtal utvalda
måste man likväl också tillerkänna oss vanliga människor en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>