Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemma av H. K. H. Prins Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är hemmet. Till det är han fäst med oslitliga band,
ur dess atmosfär ha hans hjärterötter sugit must och
näring, dit längtar han med all den styrka, själen är mäktig
av, om han tillfälligtvis dväljs under främmande himmel.
Ödet må kasta honom som en vante från plats till plats,
från syssla till syssla, från rikedom till armod eller tvärt
om; den bygd, som sett honom födas, som utgjort ramen
kring hans ungdom och som med honom delar minnen,
vilka ingen annan kan dela, förblir dock den enda riktigt
fasta punkten i hans tillvaro. Hemmet — det är far och
mor, släkt och vänner, den röda stugan i skogsbacken eller
kyffet mot bakgården vid en småstads kullersteniga gata.
Hemmet är allt, därför blir det för de flesta synonymt med
hembygden. För oss är det Sörmland och för mig
sammanfaller detta begrepp med den vita, tretornade herrgården
på kullen och trakten däromkring.
Det är visserligen sant att min vagga stått på ett mycket
större och finare ställe i länet, ett slott vid en havsvik, vilket
en gång ägts av bl. a. Sofia Albertina. Där klädde pannåer
av Masreliez väggarna och ljusblått siden raden av förgyllda
karmstolar. Där förflöto min barndoms somrar, där föddes
den första obestämda längtan att skåda något mer av
världen än vad som rymdes mellan granskogarnas silhuetter,
där byggde fantasien luftslott, långt präktigare än det som
redan fanns, och där krossade verkligheten de första futtiga
illusionerna. Men här på den lummiga kullen vid
Valdemaren har jag ändå slagit rot och funnit mig själv. Här
har jag vuxit samman med gård och grund, med träd och
blommor, med markens gröda och skogens viskade
hemligheter. Och folket har blivit mig kärare än något annat
folk från Smygehuk till Köngämä älv.
Sörmland — det är den knotiga kastanjen utanför mitt
fönster, den spelande linden och den stolta asken, under
vilkas skuggiga valv vita flyglar med brutna tegeltak skymta.
Det är kullen med solvisaren, varifrån man ser aftonljuset
måla Gårdsjön i mjuka pastellfärger där den blänker fram
mellan ekdungar och granskogar. Det är terrassen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
