Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemma av H. K. H. Prins Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gillsnäs, Fredriksson i Germundslöt, Gustafsson i
Skärsholmen och många, många andra lika duktiga och
rättskaffens män. Det är också gumman i banvaktsstugan med
hönsgård och eget bi, eller den präktiga moran på Sämjan.
Så fort hushållsbestyren undanstökats sitter hon framför
vävstolen i kammaren, där dukar och trasmattor, gardiner
och lakan växa fram under hennes flitiga händer. Frågar
man hur mycket det blir per år får man till svar, att så
där en tusen alnar klarar hon ledigt om hälsan står bi.
Beställningar har hon för minst tolv månader framåt och
skall man ha något med av det goda gäller det att hålla
sig framme i tid.
Sörmland — det är också den släpiga, trygga dialekten
som talas. Inte skulle en uppsvensk gilla de breda ä-na,
och en språkestet i Stockholm förfasade sig troligen över
alla grammatikaliska olater. Men målet är uttrycksfullt
och slår ofta huvudet på spiken genom drastiska
vändningar och kärnsunda ord. Eller vad sägs om rättaren, som
lutad mot sin dynggrepe svarade en stadsbo på dennes
fråga vad för slags djur igelkotten var, som just smet under
en buske, och vem den tillhörde: »Dä? Dä ä pinnsoa
dä. Ho ä ingens, ho ä sin ägen.» Det är mustigt och
expressivt på samma gång, det går rakt på sak utan
onödiga förklaringar eller cirklade vändningar. Dialekten har
traditioner, som gå långt tillbaka i hedenhös. Den hör
också på något sätt så förunderligt bra samman med
folklynnets hetsiga sävlighet och omedvetna, rustika humor.
Ja, så ungefär ter sig Sörmland i korta drag för honom,
som skriver detta. Han har med åren blivit en smula
lokalpatriotisk och han tycker förstås att landskapet är ett
strå vassare än de andra. Men är han månne så ensam
om det? Hålla vi sörmlänningar inte som regel så styvt på
vår provins, att vi allihop äro ungefär lika goda kålsupare
när det gäller samhörigheten med den? Vi älska nämligen
vårt hem och vår hembygd med en intensitet, som kanske
inte är starkare än andras — det vore självförhävelse att
påstå — men som ändå på ett alldeles särskilt sätt är vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
