Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanlands natur av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i en skuggig bäckdal norr om sjön växte manshög
strutbräken i massor. Vid Stavsjö bruk finnes gott om Geranium
bohemicum, och fortsätter man uppåt till Virå bruk, har
man utsikt att få se en av den svenska florans största
rariteter, den numera fridlysta Pleurospermum austriacum, en
mellaneuropeisk art, som glömt sig kvar häruppe; här
börjar vegetationen åter få inslag av den mellansvenska
lövskogsfloran.
De trakter av inre Kolmården, som ha mest att bjuda
på, torde dock vara de västra, bergiga, vilt sönderklyftade
delarna. Dessa ödsliga nejder dölja säkerligen mer än en
botanisk och zoologisk märkvärdighet, som ännu väntar på
sin upptäckare. Här finner man också de största mossarna,
den kanske dystraste naturtyp, som är företrädd i vårt land,
— men därför ingalunda den ointressantaste. Här spänna
de ut sig över väldiga ytor med vida, gungande floar, där
moränryggarna sticka upp som öar och holmar, med svarta,
djupa tjärnar, där getklövern står storbladig och speglar sina
granna blomsterspiror. Genom smala sund sammanhänga
de stora myrflaken med varandra, vart och ett med sina
holmar och skär, och så bildar det hela en milsvid
arkipelag i detta märkliga medium, som varken är land eller sjö.
— Där ute på floarna råder en dödsstillhet, som någon enda
gång brytes av kärrsnäppans gälla ödemarksläte — jag har
sällan känt en tystnad så överväldigande som ute på dessa
kyrkogårdar för levande och döda, där skeletten av den
dödade skogen stå som spöken med sitt glesa, knotiga,
fantastiskt förvridna grenfång i toppen.
Men myren har också sin skönhet. Linjernas fägring är
här ersatt av skönhet i färg. Flyktigt betraktat förefaller
kanske det hela entonigt, men närmare besett gives där en
rikedom på läckra detaljer. Där ha vi de skogsekonomiskt
vanryktade vitmossorna, som trots sitt namn uppvisa en
hel skala av färger; där möta vi ljungens violetta
blomsterprakt, där lysa tranbärets röda stjärnor och den snövita
hjortronblomman. Och så till sist myren i höstskrud! Jag
minns en septemberdag på Kolmården för många år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
