- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1927. Södermanland /
24

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanlands natur av Anton Sörlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vindskivor, och bruna kor idissla på vallarna — det är den
fulländade lantliga idyllen. Ingenstädes har jag funnit det
mellansvenska ideallandskapet så fullständigt utformat som
här. Mot norr blir naturen allt vekare, tills den vid
Sparreholm mjuknar till ett engelskt parklandskap, där man nästan
väntar sig få se murgrönsklädda husgavlar skymta mellan
träden och fasaner lustvandra på ängarna . . .

Sjöarnas fantastiska former och terrängens starka
förklyftning äro, som redan framhållits i den geologiska översikten,
ytterst betingade av de gamla bergveckens riktning samt de
våldsamma jordskalv, som vid upprepade tillfällen bräckt
sönder den sörmländska jordskorpan. Dalar och höjder ha
sålunda en utpräglad orientering i nordväst-sydost, vilket
man lätt kan övertyga sig om genom en blick på kartan,
och där vägarna gå tvärs över »strykningen», som det heter
på geologspråk, märker man det gott utan karta. Där finner
man landets puckligaste landsvägar; det ena ögonblicket
står man på huvudet, det andra ramlar man baklänges.

Vegetationen karaktäriseras som nämnts av en rikedom
på ekbackar och andra lövskogssamhällen med en yppig
busk- och örtflora, kanske icke så mycket beroende på
jordens beskaffenhet som på det stora antalet herresäten,
vilka haft pietetskänsla nog att bevara dessa naturliga
lustgårdar; endast omkring Båven finnas ett tjugutal herrgårdar.
Men denna härlighet har tyvärr en ganska snäv
begränsning. Man behöver inte färdas långt från Sparreholm, förrän
naturen genast blir mindre frikostig, eklundarna försvinna
och björkbackar eller barrskogar intaga deras plats. Därmed
är det sydländska i landskapets fysionomi borta, och den
mera typiska Sörmlandsnaturen vidtager med små,
sparsamt barrskogsklädda bergknallar, nedtill ofta med en
lövskogsgarnering, kuperade åkerfält och vidsträckta
skogsmarker.

Vi äro nu uppe på »Mälarmården», den höjdrygg som
med åtskilliga avbrott löper fram söder om Mälaren från
Stockholm till Hjälmaren, och åter ha vi ödemark omkring
oss, berg, mossar och tjärnar i ständig växling. Vi nå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1927/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free