Svenska Turistföreningens årsskrift / 1927. Södermanland / 38 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägvårdar och vildmarksborgar i det forntida Södermanland av Sune Lindqvist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RUNRISTNING MED DEN HEDNISKE GUDEN TORS HAMMARE OCH HUVUD VID ÅBY I VÄSTERMO S:N.

vägbanan flyttats, först
15 och senare
ytterligare 15 steg längre
åt öster. Två
kilometer väster om Aspa
bro finnes vid Jursta
en ny vägbro, kallad
Korpbron. Här
hittades 1899 de två i
åkerleran tätt vid bäcken
nedsjunkna hälfterna
av en brusten sten,
som säkerligen också
avsett att erinra om
brolagning, fast den
fåordiga inskriften
intet mäler därom:
»Sandar reste stenen efter Joar, frände sin. Ingen föder käckare
son.» Det skriftband, varå dessa ord läsas, har en på
sörmländska stenar ej ovanlig hyskliknande böjning med
ett ormhuvud i ena ändan och en hoprullad ormstjärt i den
andra. Vanligen bildar ett kors det dekorativa centrum för
runbandets slingringar. Men på korsets plats se vi här ett
underligt häxmästartecken, som dock vid Brates granskning
befunnits vara en monogramliknande sammansättning av
runorna till tvenne ord med det mycket sägande innehållet:
»Tor skydde».

Det är sällsynt att träffa dylika direkta vittnesbörd om
att den hedniska tron ännu ägde livskraft vid tiden för
våra vanliga runristningars utförande. I Rekarne kunna
vi emellertid uppsöka ytterligare två, vilka te sig särskilt
dråpliga vid jämförelse med andra monument i samma
bygd, försedda som de äro med kristna symboler men det
oaktat såväl till mönster som skrift så lika de hedniska, att
båda grupperna otvivelaktigt huggits ungefär samtidigt av en
och samma fördomsfria konstnär. De tre monument av denne
ristares hand, vilka intressera oss mest, äro den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>