Svenska Turistföreningens årsskrift / 1927. Södermanland / 47 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägvårdar och vildmarksborgar i det forntida Södermanland av Sune Lindqvist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KUNG RÖNNES HÖG I UPPHUSA, RUNTUNA S:N. »EFTER BÄTTRE FOLK SKULLE MAN GÖRA EN HÖG», SÄGER SNORRE I YNGLINGASAGAN. Förf. foto

En detaljerad kartläggning av våra runstenar skulle alltså,
åtminstone i fråga om våra runstensrikaste bygder, ge en
klar överblick av vägnätet, sådant det gestaltade sig under
1000-talet.

Om man besinnar, hur ofta resandet av en runsten var
förknippat med utförandet av någon väglagning eller annan
allmännyttig gärning, samt att skriften och den vackra
sirningen i regel krävde anlitande av speciella yrkesmän,
måste man säga sig, att resandet av dylika minnesmärken
var en lyx, som förutsatte en viss grad av burgenhet. Och
sålunda vittnar runstenarnas allmänna spridning gott om
den välmåga, som under 1000-talet rådde i sveabygderna.
Där fanns förvisso den stora, fria och jordbesuttna
bondestam, som i alla tider utgjort den bästa grundvalen för en
fast och beståndande statsbildning.

Vida billigare var emellertid att bestå den döde ett
minnesmärke av det slag, som enligt Snorre blev givet åt bättre
folk, vilket väl betyder åt fria män och deras anhöriga.
Mycket vanligare än runstenarna äro också de av jord eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>