Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkor och kyrklig konst i Södermanland av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi veta det ej, men vi ha anledning tro, att anspråkslösa
träkyrkor redan då reste sig på åtminstone en del av de
platser, där vi i dag finna de två Rekarne-häradernas
kyrkor. Hade icke ett kvarts sekel förgått, sedan en man från
Tuna gick till vila »i vitom vådom» och fick sin själ
anbefalld i Guds och Gudsmoderns händer och sitt minne
hugfäst i en vård av Näsbjörn, den konstrike stenhuggaren,
och Tove, runristaren? Denna gravkista från 1000-talets
mitt, funnen åter vid en gatuomläggning i våra dagars
Eskilstuna och nu uppställd i Statens historiska museum,
vittnar, jämte en rad liknande och ungefärligen samtida
monument i mer eller mindre fragmentarisk gestalt, om den
helige Eskils biskopsdöme, som dess historiker, docenten
S. Lindqvist, kallar detta äldsta kristna Södermanland.
De norra och västra delarna av landskapet dominera
under äldre medeltid i kulturellt hänseende. Tuna och
Strängnäs, sedan urminnes tid politiska och kommersiella
centra, bli replipunkter för den kristna missionen inom
området för dess första landvinningar. En tävlan om
ledarskapet utspinner sig; Tuna har en viss prioritetsrätt men
måste bevittna, huru Strängnäs omkring år 1120 tillerkännes
rangen av sidoordnad stiftsstad och ett halvt sekel senare är
landskapets enda kyrkliga huvudstad. Landstingen och de
stora marknaderna göra det samtidigt även till dess
världsliga. Som johanniterklostrets stad bibehåller dock
Eskilstuna sin rangplats inom den kyrkliga kulturen medeltiden
igenom.
De äldsta minnena av kristen byggnadskonst i
Södermanland finna vi, såsom var att vänta, i bygderna mellan dessa
två städer. Vi möta dem i de små romanska gråstenskyrkor,
vilka tillkommo under loppet av 1100-talet, i en del fall
antagligen ersättande tidigare träkyrkor. Dessa kyrkors
plankontur uppvisar ett kort, rektangulärt långhus och ett
smalare, lägre kor med rak östvägg eller absid. Få av dem ha
bevarats något så när orubbade; åt de flesta ha
genomgripande om- och tillbyggnader förlänat en gestalt, som föga
erinrar om den ursprungliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
