Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyköping av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 ERIK LUNDBERG
här skulle naturligtvis också den stora bron förläggas. — Det
var dock först genom den eldsvåda, som år 1665 ödelade
staden, som man fick möjlighet att realisera
stadsplaneregleringen. Denna blev naturligtvis i högsta grad
bestämmande för Nyköpings framtida utseende. Det var dock icke
förr än efter ryssarnas härjningar år 1719, då staden brändes,
som de nuvarande monumentalbyggnaderna började taga
form — kyrkorna och Nyköpingshus naturligtvis undantagna.
Det var nu man uppförde rådhuset, residensbyggnaden nere
vid Nyköpingshus, Indebetouska gården, den vackra
stadsbron (Kung Fredriks bro) m. m. Det nuvarande residenset
tillkom först omkring år 1800. De la Vallée hade icke ens
föreslagit rådhusets flyttning från det gamla rådhustorget
till nya stora torget.
Staden har alltså icke fått sitt nuvarande utseende genom
ett enda skapargrepp, utan en generation har givit det ena,
en annan har fortsatt eller lagt till nya drag. Så har den
nuvarande staden växt fram genom århundraden. Det
märkliga är, att det hela blivit så enhetligt. Mest beror
väl detta på att staden aldrig haft någon alltför brådstörtad
utveckling. Under medeltiden, under Karl IX:s tid och under
hela 1600-talet inföll glanstiden. Efter ryssarnas härjningar
1719 hade Nyköping svårt att återhämta sig, och först
under senaste århundradet har det ånyo gått framåt, kanske
framför allt sedan stambanans Nyköpingslinje kommit till.
Men hur välmåga och nedgång än växlat, så finns det i
stadens utveckling, sådan den avspeglas i staden själv, en
viss kontinuitet, en lugn och ordnad frammarsch, ett
långsamt växande utan alltför häftiga nydaningar. Det ligger
något av tradition i det välvårdade, solida, fastän på samma
gång så naturligt framvuxna,^som präglar den nuvarande
stadens uppsyn. Man tycker sig ej spåra någon särskilt
vittgående teoretisk planmässighet, och ändock har det som
synes ha växt fram nästan tillfälligt, en prägel av att vara
självklart ordnat från början.
Egentligen kan man återfinna detta överallt i staden, t. ex.
i de båda kyrkobyggnaderna. Nikolaikyrkan har nyligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
