Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal köping av Ebba Frendin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte och behövdes inte heller. Man hade ju landsvägen
om man ville ut i världen. Men det underliga var, att man
hade ingen längtan ditut. Vad skulle man därute att göra?
Man hade det ju så lugnt och gott hemma i solskenet.
Ingen må dock tro, att detta var en plats bortom all ära
och redlighet. Tidigare än i många andra samhällen var
här en kulturbygd. Munkar med rep om livet ha för
århundraden sedan vandrat på vägarna mellan Södermanlands
stora kloster och tiggt vid de gamla förnämliga godsen.
Kanske ha deras böner stigit under den lilla kyrkans äldsta
kryssvalv. Klockan i den gamla stapeln, restaurerad
senast på 1600-talet, har i länge sedan gångna tider kallat
rättrogna, klentrogna och andra till bön och betraktelse.
Det är mycket troligt, att man sedan gick och styrkte sig
på traktörstället Antonia i samhällets utkant och det kunde
man säkert behöva, åtminstone vintertid. Ännu i dag ligga
utanför köpingen gamla gravhögar, som visa att döden
tidigt nog kunde göra skördar i dessa trakter. Domarringar
tala sitt tydliga språk om att lag och rätt varit rådande där
i årtusenden. Dock bör man icke av detta sluta sig till
att där varit särskilt bråkigt. I slutet av 1800-talet rådde
ännu patriarkaliska förhållanden. Den av Konungens
Befallningshavande förordnade »ordningsmannen», köpingens
högste polischef, skrev alltid protokollet färdigt innan han
gick till kommunalfullmäktiges sammanträden. Det kunde
ju ändå inte bli på mera än ett sätt. Men tiden gick och
en vacker dag hörde man honom säga: »I dag vågar jag
inte skriva protokollet färdigt, eftersom det blir ett gruffigt
ärende.» Det var den nya tidens första utlöpare, som
trängde sig in i samhället, trots dåliga kommunikationer
och andra motigheter.
En gammal karta från 1700-talet, då köpingen blev till,
visar dess bebyggelse intill »Excercitiae Platsen och
Lägerstället». Där levde hantverkare och borgare sitt trägna liv inom
sina ägande kåltäppor. Regementet lockade till inflyttning av
utsocknes, som fingo kåltäppor sig upplåtna mot tomtören
och inkvarteringsskyldighet och fingo njuta 20 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
