- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1927. Södermanland /
94

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal köping av Ebba Frendin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att man kan komma att känna ett behov av att säga varann
sanningen, och då kan man nästan inte komma ifrån att
det blir obehagligheter. Den här gången var det Böhlmark
som började. Ingen kunde hindra honom från att sitta och
tänka högt för sig själv, allraminst på vers;

»Mitt första är ett träd,
mitt andra stänger vägen.
Mitt hela är ett fä,
det är en allmän sägen.


varpå Ekbom ögonblickligen svarade:

Mitt första är oxens läte,
mitt andra är oxens bete.
Mitt hela är oxen själv.»



Belysningen, eller kanske man skall säga vägledningen
ty ljusare var det inte, skedde med gaslyktor. De tändes
vid mörkrets inbrott om det var i nedan, annars tändes de
inte alls. Den som makten hade tog fram almanackan,
tittade i den ett tag och så fick lykttändare Andersson
besked, att det behövde alls inte tändas. Det var nymåne,
vilket inte hindrade att det var nermörkt, eftersom det var
mulet och regnigt. Klockan 10 släcktes lyktorna, och lyste
det i något hus framemot 12-tiden knackade Andersson på
och frågade vad som var meningen, varefter det blev mörkt
och tyst.

Köpingens styresman med familj var en kväll på hemväg
från en bjudning. Klockan var 12, men lyktorna brunno
hela gatan fram. I övrigt var det släckt. Vid grinden stod
Andersson.

»Vad vill det här säga? Varför äro inte lyktorna släckta?»

»Jag visste, att det var kalas på apoteket», svarade
Andersson, »och jag tyckte herrskapet skulle se komma hem först.»

Det hände någon gång under årens lopp, att invånarna
väcktes mitt i natten av en dov trumning. Ingen undrade
vad det var, alla frågade var det brann. Så gingo de man
ur huse. Varje kvinna var lika god som en man. Hon
stod i den långa langningskedjan där spannen kommo fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1927/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free