Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal köping av Ebba Frendin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heden, hägnad av björkar, vilkas make ej fanns och ej heller
kommer att finnas, kunde man knappt se något vackrare.
Till den dagen längtade många små flickhjärtan. Livet är
ju så kort, tiden går så fort och denna härlighet räckte ju
blott i 14 av sommarens ljuvligaste dagar och nätter.
Regementet var ett rangregemente. Varenda officer var
adelsman. Översten var Gud Fader och sedan gick det
sakta nedåt. Det är ju inte att undra på om köpingsborna,
som krälade på jorden med låga vyer, betraktades uppifrån,
vänligt och nedlåtande som sig borde. I övrigt präglades
dock samvaron mellan civila och militärer av gott
samförstånd och ömsesidigt överseende. Det kan man inte säga
annat. Om en officer bad att få ett bröd, så kunde det
inte komma i fråga annat än att han fick en bakelse.
När midsommarafton stundade och majstången skulle
klädas, hämtades alltid en gammal dyrbar barockkrona upp
från ett av köpingens äldsta hem. Den plockades sönder
och glasen sattes högst däruppe i majstången,
sammanfogade till en strålande stjärna, omgiven av bajonetter och
flaggor. Det var så utomordentligt vackert, så att det kan
man inte tänka sig nu efteråt. Efter festligheterna
plockades kronan ner och skickades tillbaka med tack för lånet.
Nu ha väl både kronan och löjtnanterna blivit befordrade
och det kunde de sannerligen behöva.
I köpingens utkant låg fattighuset, där de gamla sutto
och väntade på döden, och i en bod intill stodo de enkla
likkistorna färdiga, ty det var ett välordnat samhälle. Hur
det nu var så hade döden inte ofta sina vägar däråt,
antingen det nu berodde på de dåliga kommunikationerna,
eller att människorna alltid mådde så bra, även efter sedan
de blivit gamla. Därför fingo gubbarna och gummorna
sitta där bakom sina blomprydda fönster och vänta. Det
gjorde de ju för övrigt rätt gärna.
I ett av rummen bodde en stygg gumma. Hon hade en
stor bula i pannan och såg ut som häxan i sagan,
åtminstone tyckte alla barn det, men hon satte även skräck i de
gamla. När barnen lekte utanför hennes fönster hötte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
