Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sörmlandsgården och dess folk av Julia Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 JULIA SVEDELIUS
följande horisontens blåa band. Ute vid Länsman, fjärdens
stora, ensamma sten, som höjer sig flera meter över
vattenytan, kretsa ljusvingade måsar. Abborrarna stimma, pappa
gör i ordning de långa metspöna, Jonsson i snickarstugan
får bud. Han är roddare under fisketurerna. Beredvilligt
släpper han såg och hyvel, rycker till sig draget från
väggkroken, och så bär det i väg ned till den lättrodda, gröna
ökstocken.
I backen syns redan »kapten på Edeby» med en fjullig
fiskkorg i hand. Hans goda fisk- och jakttur är allmänt
känd. Det är inte så alldeles utan, att inte folk tror, att
han är i maskopi med de goda makter, som råda över sjö
och skog. På hans drag fastna gäddor och gösar, och då
han »pimplar abborre», blir korgen ofta så full, att allt folket
på gården får bena abborre till middan.
För oss barn är Jonsson bland det märkvärdigaste som
finns på gården. Han kan allting, han vet allting. Och
vad han inte vet, hittar han på med frodig diktarfantasi.
Jonsson är en av de många trotjänarna; han har varit pä
gården sedan sin ungdom. Vi brukade roa oss med att
tälja barkbåtar i snickarstugan bara för att få höra Jonsson
berätta.
En gång då Karl XV jagade på en annan
Sörmlands-gård hade Jonsson varit med bland drevkarlarna. Kungens
jakt skildrade han sålunda:
— Kungen sköt så farlitt med harar, så di täckte hela
backen, när vi fick bre’ ut dom omkring oss. När di tog
fram ma’säcka, hadde jag vett te hålla mej åt sida, men
då sa’ kungen: Kom hit, Jonsson, sa’ han, för du ska falle
ha dej en rejäl sup och en smörgås, du me’, sa’ han. Dä’
va en kung hela da’n dä. Han va gemen te vara me’ för
vem som helst, för han vånda’ inte te’ göra nå’n skillna’
på pasjon, han inte. — — —
Jag ser fortfarande inåt — en julaftonsförmiddag, sedan
de isiga granarna utanför portarna blivit fastbundna. I
kärven på gårdsplanen picka hungriga domherrar, utanför
stallet står en klunga barn. De stampa i snön för att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
