Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sörmlandsgården och dess folk av Julia Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIA SVEDELIUS
Jag tyckte mig se, hur i natten han red
till Edeby ned,
den ädle herr Jespersson Cruus,
fast ren han vilat så lång en tid
i gravens frid
här nere i Herrans hus.»
Låt oss besöka Edeby en dag omkring 1640, då Lars
Jespersson Cruus bodde här. Under sin krafts dagar
innehade han en mängd förtroendeposter i riket. Han hade
varit landshövding i Kalmar och ståthållare i både
Jönköping och Novgorod. Som överste för ett regemente hade
han stritt mot ryssen. Sex hela dagar hade han synts på
stridsvallen under ett oavbrutet kulregn. Krönikan berättar,
att hans tappra gossar varit klädda »i bondhabit och långa
jackor». I ett brev klagar Cruusen över att i hela Sörmland
finns inte hundra stridsdugliga män. Det trettioåriga
kriget hade sugit åt sig både folk och välstånd.
Sörmlänningarna utmärkte sig vid många tillfällen under
detta krig. I slaget vid Lutzen stodo de i första linjen.
Det var sörmlänningar, som fingo följa sin konung på hans
sista färd till hemlandet. Vid Gustav Adolfs högtidliga
begravning stod hela regementet uppställt vid Munkbron i
Stockholm, och en ung sörmlänning ledde kungens
flor-behängda ridhäst närmast likvagnen.
Fem år efter kungens död tog Cruus avsked. Han skriver
själv, att han är trött på »en lysande men besvärande
höghet». Nu vill han få leva en jorddrotts fria liv, odla, bygga
och njuta Vår herres fridsälla natur.
Han ägde flera Sörmlandsgårdar utom Edeby, bland andra
en utanför Eskilstuna, som han gav namnet Ryningsberg
efter sin älskade hustru, fru Ingeborg Ryning.
Edeby gamla boningshus voro uppförda ett stycke från
sjön. Cruusen gick nu och såg sig om efter en ny plats att
bygga på. Herrgården, sådan den står än i dag, är hans
verk. Huvudbyggnaden med frontespis och brutet tegeltak,
de långa envåningsflyglarna, den stora gårdsplanen, de
höga träden, allt ger en bild av gammaldags skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
