Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den totala solförmörkelsen den 29 juni 1927 av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 KNUT LUNDMARK
erinrande om belysningen under åskväder vid låg solhöjd.
När den totala solförmörkelsen har inträffat, ser man solen
omgiven av en strålande gloria, den så kallade koronan,
vilken bildas av solens yttre gasformiga höljen, som ej
kunna komma till synes vid dagsljus utan blott iakttagas
under totala solförmörkelser. Det är just möjligheterna att
studera detta vetenskapligt synnerligen intressanta fenomen,
som göra de totala solförmörkelserna så värdefulla och
motivera utrustandet av stora och dyrbara expeditioner.
Koronan blir synlig under den korta stund, totaliteten varar,
men försvinner, överstrålad av dagsljuset, så snart som de
första solstrålarna ha framblixtrat. Koronan visar en mängd
lina och delikata detaljer, och åsynen av dess matt
silverglänsande ljus är ett skådespel av utomordentlig skönhet.
Den växlar gestalt och ljusstyrka från den ena
förmörkelsen till den andra, och dess form står i ett påtagligt
beroende av solfläckarna. Vid tiden för den minsta förekomsten
av dessa är koronan långsträckt i solekvatorns riktning,
men är solfläcksantalet däremot stort, är den grovt taget
rund, men med många inskärningar. Vissa av dess strålar
skjuta ut till ett avstånd från solens rand, som kan uppgå
ända till sex gånger solens genomskärning. I närheten
av solranden finner man rosenröda eller vita utsprång, de
så kallade Protuberanserna, vilka äro väldiga gasutbrott
från den kokande och bubblande solytan. Mörkret under
en total solförmörkelse är icke alls jämförbart med djupt
nattmörker. Det växlar också från ort till ort och från
förmörkelse till förmörkelse. Observationsorten belyses av
koronans ljus, vilket är i det närmaste lika starkt som
tullmanens men undergår betydande växlingar på grund av
luftens olika genomskinlighetsgrad och varierar dessutom i
sig självt. Observationsorten blir även upplyst på grund
av spridning i atmosfären, förorsakad av direkt solljus från
de alltjämt belysta delar av jorden, som befinna sig utanför
det smala totalitetsbältet. Dessa dagsljusa områden synas
som ett gult ljusband runt omkring observationsortens
horisont. Under årets totala solförmörkelse kommer mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
