Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svensk bil genom svenskt land av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 HARRY BLOMBERG
ju från Skåne susat hem genom hela landet, och där nere
funnos ju icke heller några fjäll. En gång bergtagna, hade
vi år efter år uppsökt de arktiska breddgraderna och känt
sommaren halvt förlorad, om ej våra skosulor fått frasa
genom renlav och stiga över kalfjällens mjuka, färgrika
flossa. Magneten drog alltjämt mot norr och vi hade bara
att följa nålens riktning.
Hela den gamla attiraljen plockades fram — tältet,
kokkärlen och de hundra och en småsaker, som den modärna
människan belastar sig med under färden genom livet och
kallar oumbärliga. Nu gjorde vi den glädjande upptäckten,
att vi kunde plocka med oss ännu flera dylika ting,
därför att vi ägde en otalig mängd småsaker av trä och
metall, sammansatta till en självgående vagn. Vi kunde färdas
med en viss komfort, det vill säga ägna mer tid och kraft
åt struntsaker än vad man strängt taget bör, men som
människan är så olycksaligt förtjust i. Vana vid att bära
vårt hus på ryggen, belamrade vi vår mekaniska packåsna
med oanade mängder proviant och husgeråd, placerade oss
själva i framsätet och ropade till våra blivande
färdkamrater: »Passagerarna till Lappland behagade taga plats!»
Den andra juli, klockan 10.30 f. m. avgick »Svenska
Lapplandsexpeditionen» från Falun, oavhurrad av
onärvarande människomassor, ty vi skulle ju icke till
Nordpolen, bara till polcirkeln och därtill hålla oss på jorden, om
lyckan var god. Den ärggröna kopparn sken från Kristine
kyrkton i en rymd av lätta cirrusskyar och solskenet låg
över gatorna. Vid gruvan tornade slaggvarparna upp sig
som fjällminiatyrer i en mångfald bruna schatteringar,
erinrande om färdmålet, och den aldrig tystnande
klockklangen över Stora Stöten dog för en tid bort ur våra öron.
I det strömmande sols\enet jagade vår fullpackade Thulin
otåligt österut mot stora kustlandsvägen, lekfullt bolmande
upp det gråa landsvägsdammet under ett belåtet, kattlikt
spinn. Förberedelsernas jäkt hade avlösts av den sköna
känslan att äntligen vara på väg och med varje kilometer
försvinna allt längre från det hyggliga, borgerliga livet. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
