Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svensk bil genom svenskt land av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVENSK BIL GENOM SVENSKT LAND 189
Allting såg han, allting frågade han om, och ofta lutade
han sig över sadelknappen för att spana efter blomstren
kring den dammiga stigen. Det var som om han ridit fram
i en luft av lärkspel, den unge Carl Linnæus!
De jättelika bondgårdarna i denna del av Hälsingland med
sina väldiga fasader och otaliga fönster imponera till en
början mäkta på den förbiilande resenären. Här har man inte
frågat efter vad man kostat på sig! Men när man börjar
se närmare efter, ter sig den bålda gården så underligt död
och öde. Fönster efter fönster gapar tomt och blomlöst,
och det är endast några rutor till en gavelkammare och ett
kök, som tyda på människors därvaro. Men när glada
bröllopsgäster befolka de väldiga salarna och när takkronor
och fönster skallra av kraftiga hamboskutt, då måste
träslotten skina sagolika för den färdeman, som kuskar förbi
i vägens skymning.
Förbi Njutånger och Iggesundsverken med den ovanligt
stilfulla kontorsbyggnaden gledo vi mot kvällen in i
Hudiksvall. Det vänliga solskenet hade försvunnit, och vi
susade fram under hotfulla ovädersskyar och i full storm.
Gatorna lågo ödsliga och virvelvindarna drevo stora pelare
av damm genom staden. Det vilade yttersta-dagsstämning
över hela samhället: vattnet skummade svart nere vid
stranden, och man väntade nästan att få se en valfisk spruta
upp en dyster profet i det hudiksvallska Nineve, där husens
portar stängts i dov bidan på det oundvikliga. Till sist funno
vi dock en medmänniska, som kallblodigt serverade
lätt-bentyl med en min av: efter oss syndafloden!
Nu började också regnet strila ner över den i hast
uppslagna suffletten, vägen fick den vackra rödbruna regntonen
och solfjädrar av väta spändes ut kring hjulen, när de
passerade vatttenpussarna. Med en viss spänning började vi
titta efter någon lämplig lägerplats. Det såg ut att bli en
våtkall natt i tälten. Men så lättade regnet, och upp mot
Harmånger bromsade vi in. Vi hade sett en sjö intill
vägen; en liten väg ledde ned till stranden, och vi beslöto
att undersöka terrängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
