Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svensk bil genom svenskt land av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVENSK BIL GENOM SVENSKT LAND 195
kerna. Har man rest mycket i sitt eget land, så gripes man
till sist av en stark känsla av vilket ödeland det ändå är.
Skogen sluter oss inne nästan överallt, och litet varstädes
i Sverige kan man fara timme efter timme mellan idel
granar utan att skymta människohem. Skogssuset tonar i oss
alla med ackord av ruelse, längtan och plötsliga stormilar.
Våra mest svenska diktare — Thorild, Almquist,
Strindberg — likna de inte män, som kramats av skogsskräcken
och vilt hugga in på träden för att bana sig väg ut till fri
och öppen slätt?
Ingenstädes står dock skogen så evig och vresig som efter
inlandsvägen. Den är inte hög och majestätisk, utan marig
och myrmärkt. Mil efter mil bjuder samma treklang av
tjärnar, väldiga myrar och granvidder. Rastar man,
förnimmer man den sträva vildmarksdoften från porsen och hör
kanske ett fjärran rop av lommar eller tranor. Med långa
mellanrum öppnar sig en glänta, och man står vid en bred älv
med flytande timmer eller en ensam gård, där gräset svajar
inom hägnet av sten och kornet motvilligt spirar upp. Vi
sågo på ett ställe en sotig man gå bland svedjeeldar på en
stubbig slänt mot en myr. Strax efteråt kom en kvinna
med en spånkorg, ur vilken en kaffebutelj stack upp. Litet
längre bort passerade vi en nyss uppslagen stuga. Det var
som vi sett hela lappmarkens bebyggelsehistoria
sammanträngd i dessa tre bilder. Man lär sig älska Norrland på
rätta sättet först när man satt människans svett och möda i
relation till de ovilliga myrvidderna.
Det första upplivande avbrottet kom vid Gulsele, som
överraskade med välbyggda gårdar där det låg som en ö
mitt i skogshavet. Så gledo vi åter-genom den trånga
korridor, som vägen bildade, upp mot Åsele. Än så länge var
den smal, men ypperlig, och gaspedalen trampades i botten.
Vid Åsele träffade vi ännu en gång Ångermanälven.
Miljoner knott dansade kring de söndagssvärmande invånarna
på den breda vägen genom kyrkbyn, som strött ut sina
olikfärgade hus och gårdar på de magra backarna. Det
påtagligaste beviset för långa avstånd fingo vi genom bensin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
