Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildmarksveckor på Gåsen av Sven Thulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDMARKSVECKOR PÅ GÅSEN 207
som fört oss nästan rakt på målet. Men nu äro vi alltför
utpumpade för att riktigt kunna ägna vår uppmärksamhet
åt fjällsynerna omkring oss.
Över den buktande fjällkammen i nordost bar solen redan
höjt sitt gyllene klot, när vi gå att tillbringa vår första
»natt» i Gåsenstugan, och därinne sträcka vi ut våra trötta
lemmar — ensamma om stugans 2 rum och 10 sovplatser
— i medvetande om att vila på de högst belägna
resårbäddar, som över huvud taget existera i vårt land.
Det är långt lidet på dagen, när jag öppnar dörren och
träder ut på trappan. Allt — himmel, tjäll och vidder —
badar i flödande solljus. En oändlig rikedom av ljus och
luft och friskhet slår emot mig. Jag väljer ut en viloplats
i det fria och kan så i lugn och ro hänge mig åt ögats
fröjder och låta tankarna komma och gå.
När jag första gången hörde talas om stugan på Gåsen,
hade jag genast klart för mig, att denna byggnad måste
bli någonting för svenska fjällförhållanden enastående. En
blick på kartan sade mig, att stugan måste ligga på en
punkt, som bildar en så gott som liksidig triangel med
Storsylens och Helagsfjällets toppar. Avståndet fågelvägen
mellan dessa triangelhörn är 17—18 km. På blott en knapp
halvmils avstånd reser sig en annan storhet, för övrigt den
tredje i rang i hela fjällvärlden söder om Lappland:
Herr-ångsstöten. Det var inte att undra på att jag genast
upptändes av en livlig åstundan att få stifta närmare
bekantskap med denna nya stuga. Och nu är jag här!
»Ah, det är grant — det är grant!» Jag tror att Staffan
Norbergs enkla ord äro de vältaligaste. Vad jag överblickar
från min viloplats framför stugan är en tavla, som torde
söka sin like i vår sydligare svenska fjällvärld. Den för
mig närmast till hands liggande jämförelsen är synen från
Herrångsstötens topp, som en gång oförglömligt fäst sig i
mitt medvetande.1 Där har man Helags på något närmare
1 Se uppsatsen »Till toppen av Herrångsstöten» i Sv. turistföreningens
årsskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
