Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med strömmingsfiskare i sörmländska skärgården av Hugo Jette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED STRÖMM INGSFISKARK
297
hästkrafter. Genom råoljans användning som motorbränsle
nedbringas driftkostnaderna till det lägsta möjliga. Kostnaden för
båtarna, fullt färdiga med maskin och allt, varierar mellan
2- och 5 000 kr. För närvarande finnas i Oxelösund jamte
närmaste omgivning ett halvt dussin yrkesfiskare, som uteslutande
livnära sig av strömmingsfiske. Detta fiske pågår året runt,
möjligen med ett kortare uppehåll vid midsommartid, men
vintermånaderna anses som den bästa fisketiden, emedan de
rikligaste fångsterna erhållas då och strömmingen vid denna
tidpunkt utan olägenhet kan forslas på järnväg till vitt skilda
trakter. I vinterfisket deltaga också åtskilliga bland
skärgårdsbefolkningen, som egentligen äro jordbrukare men idka fiske som
binäring när deras tid tillåter det. Bildandet av en
fiskeri-förening i prisreglerande syfte med försäljningslokaler i
Nyköping och Oxelösund har visat sig vara till fördel både för
fångstmannen och allmänheten. Till de nämnda affärerna inkomma
order om leverans från skilda håll, och strömmingsfångsterna
i sörmländska skärgården distribueras över praktiskt taget hela
landet.
Under samtalets gång ha vi hunnit ut på vida havet, och vår
farkost börjar stampa i de krabba sjöarna, så att det blir svårt
att hålla balansen. Saltstänket yr in över bord, och snart
droppar vattnet från ansikte och kläder. Det känns isande
kallt. Nog behöver man vara varmt klädd på sådana färder.
De erfarna fiskarna äro ändamålsenligt klädda och ha ytterst
en overall av vaxduk eller annat ämne, som ej uppsuger vattnet.
Vi äro nu så långt ute till havs, att vi i det rådande
halvmörkret blott genom fyrskenet från Femörehuvud och
Kungshamn kunna ana oss till, var fastlandet är beläget. Vi passera
Grässkärens fyr, och om ytterligare en kvarts timme äro vi framme
vid fångstplatsen i närheten av Kopparnageln strax innanför
Hävringe, där skötarna föregående kväll blivit utlagda. Efter
några minuters ivrigt spanande få vi syn på »ruskan», som
betecknar skötsättningens början. Då upptagningen sker redan
på efternatten, brukar i dess ställe användas en boj, försedd
med lanterna för att angiva skötarnas läge. Nu börjar
inhalningen av den vid ruskan fästade »vakarebåden», en stark lina,
som med sin andra ände är fastgjord vid ett tungt järnankare,
medelst vilket skötarna äro förankrade. Vid förankringen
användas ytterligare ett eller flera ankare, beroende på antalet
skotar. Vakarebåden är ofta ända till 140 m lång, för att ej
ruskan vid stark ström skall dragas ned under vattnet.
Mellan ankaret och själva sköten löper ytterligare en omkring 80 m
lång lina, på fackspråket kallad strängen. Denna är fästad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
