- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1927. Södermanland /
313

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallaktjåkko av Th. S. Gudjohnsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KALLAKTJÅKKO

313

KALLAKTJAKKOS STORTOPP FRÄN
NORDOSTTO PPEN.

Förf. foto.

hed, som fortsätter i
sakta stigning till
foten av topparna. På
denna fjällheds nedre
terrasser finnas goda
tältplatser och rikligt
med bränsle. Från
dess översta del, som
torde ligga omkring
1 000 m ö. h., gör
Kal-laktjåkkos sydtopp ett
mäktigt intryck. Den
ter sig härifrån som
en pyramid med kanten vänd mot åskådaren.

Uppför denna kant torde en bestigning vara möjlig, men då
måste man strax under toppen på ett snöfält kringgå en hög,
brant klippa. Under uppstigningen i dalklyftan, som går över
några snöfält, ser man t. h. in i en kitteldal mellan
Svalalieso-tjåkkos väst- och sydtopp. En bestigning av dessa toppar från
dalen förefaller ganska lätt.

Snart är man på slät terräng och kan nu överblicka hela
dalen. Till vänster reser sig en hög, tvärbrant klippa, och N
om densamma utbreda sig stora snöfält. För att undvika en
lång omväg med besvärlig snövandring valde jag vid
uppstigningen klippväggen norr om det tvärbranta stupet, varvid dock
flera otroligt branta snöfält måste övergås. Denna väg
tillrådes endast för vana bergbestigare, då den med is överdragna
fjällsidan erbjuder dåligt fotfäste. Klippan är på flera ställen
skör; många nya skred ha gått ned här, och på en lång sträcka
rinner bäcken under de nedrasade stenarna. På kartan finns
utsatt en liten glaciär i dalens botten, men den tycktes vara
obefintlig. Vid slutet av dalen är stigningen brant över stora

snöfält, där dock ingen
glaciär går i dagen.
Man kommer upp på
en platå med
längdriktning N—S, och
från denna höja sig
två toppar mot norr
och en mot söder.
Den västligaste av de
norra topparna är
Stortoppen (1 845 m).
Alla dessa toppar

NORDOSTTOPPEN FRÄN STORTOPPEN. Förf. foto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1927/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free