Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
LIT T K R A T U R K II O NI KA
I den mån det gäller personalia, jakt och fågelliv är arbetet
huvudsakligen grundat på Swedenborgska minnen. Boken prydes av en vacker
omslagsvignett och ett flertal pennteckningar av Hjalmar Arieman.
Ett värdefullt bidrag till Hälsinglands kulturhistoria är Bror
Hillgrens En bok om Delsbo, vars tredje del nu utkommit, tryckt med
statsanslag och bidrag från Längmanska fonden. Grundliga forskningar och
personlig bekantskap med folk och bygd ligga tydligen bakom detta
arbete, som utgör en sakrik och underhållande sockenbeskrivning. Bokens
utstyrsel, till vilken förf. bidragit med en mängd utmärkta teckningar,
är alltigenom förstklassig.
Ett stycke kulturhistoria från Närke ger oss Greta Adrian i sin bok
Från vildmark och bergslagsbygd. Förf. skildrar inledningsvis Kilsbergens
historia, traktens bebyggelse, äldre tiders bergshantering. I nästa kapitel
är det den 81-årige kolaren Erik Ersson som har ordet och berättar oss
varjehanda om folkets liv bland Kilsbergen, t. ex. om kolning, jakt och
fiskafänge, hembränning, julseder, skrock, klädedräkt m. m. Boken är
tillägnad förf.s farbror, konstnären Axel Borg, och flertalet av de många
illustrationerna äro hämtade från hans tavlor och teckningar.
»En direkt förminskning av ett skönhetsvärde är dock en faktor som
noga måste vägas mot en supponerad ekonomisk värdeökning.» Dessa
ord kunde nästan stå som motto för professor Rutger Sernanders
sällsynt förtjusande bok Stockholms natur, avsedd att vara ett första
vägledande verk över Stockholms naturminnen. Man häpnar över bur många
skönhetsvärden som gått förlorade till följd av människans okynne och
oförnuft. På samma gång måste man glädjas åt att det trots detta ännu
finns så mycket kvar att rädda. Bebyggelsen har dock gjort svåra
ingrepp i stadens topografi. Ett specifikt drag för Stockholm är
bort-sprängningen av berggrunden, som med 1860-talet, dynamitens årtionde,
tog sin början. Ett av de första sprängningsarbetena var det fullkomligt
meningslösa genombrottet av Tyskbagarebergen. Andra bergsknallar
delade snart samma öde, och förstörelsearbetet fortgår än i dag. Ett annat
brutalt ingrepp är den förvandling av vatten till land som ägt rum längs
Saltsjö- och Mälarviksstränderna och som utsträckts även till de sjörika
trakterna av Roslagen och Södertörn. Med stillsam ironi och ibland med
berättigad harm relaterar förf. de mest häpnadsväckande fakta, såsom t. ex.
när Karlbergsalléns majestätiska lindar utan något som helst praktiskt
syfte nedhöggos. Eller den tragiska episoden med Bellmanseken vid
Hasselbacken, som st}^mpades på 1890-talet. »Inte kunde ett träd få sträcka
sina grenar bur långt som helst till förfång för serveringen.» Men
professor Sernander fördjupar sig icke i det ohjälpliga. Syftemålet med hans
bok är framför allt att framlägga planer och riktlinjer för ett effektivt
räddningsarbete av vad som ännu räddas kan. Visserligen är den tiden
länge sedan förbi, då man som Thorild fann -»den vilda, aldrig ohelgade
naturen längst ute på Kungsholmen», men en sträcka orörd natur längs
Mälarstranden finns dock kvar. Skinnarviksbergen torna sig än i dag med
ursprungliga branter, och Observatoriekullen utgör ett ännu skonat parti
av åsen, »huvudstadens ryggrad». Områdena närmast staden innesluta
alltjämt härliga skogar och »K. Djurgården Inser inom sina gränser flera
jätteekar än kanske någon annan park inom hela Europa».
Ulla Rudebeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
