Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
potatiskällare på ett annat. Och tänk på vattnet, som skulle
hämtas upp ur brunnarna och bäras in i köket i stora såar!
Tänk på de många tjänstflickorna och drängarna! Tänk på
hur man hade måst kälta för att få veden huggen och hur
sur den som oftast hade varit!
Jag lyssnade med största förvåning. Min faster hade sagt
nej till förmånliga platser och till ett par giftermålsanbud för
att få stanna kvar i hemmet. Min mor hade en tid inte
haft någon annan strävan än att kunna behålla Mårbacka.
»Du kommer inte ihåg hur svårt det var», sade min faster.
»Om du hade stått en vintermorgon på det kalla stengolvet
i brygghuset och bryggt julöl, skulle du inte vilja flytta
tillbaka.»
»Minns du inte hur tvätterskorna fick stå ute i det fria
och skölja kläder? När de kom hem om kvällarna, var
kjolarna så stela av is, att de stod för sig själva. Nej, kära
barn, tänk inte på Mårbacka!»
De påminde mig om hur bekvämt och bra vi hade det i
Falun. Ljus, bara man vred på en knapp, telefon,
vattenledning, parkettgolv. Hade jag glömt bort den förfärliga
skurningen och skuroset?
Jag hade kunnat säga dem genast från början, att de oroade
sig onödigtvis, men jag hade blivit helt överraskad av att möta
ett så resolut motstånd från det hållet. Men så kom jag ju
att tänka på att min faster var 82 år och min mor 79. Det
var inte att begära, att de skulle längta efter att flytta och
byta om bostad, även om det hade gällt ett mycket
behagligare ställe än Mårbacka.
Jag skrev till brukspatron Chöler, att jag inte hade råd
att köpa en lantegendom, och jag företog mig något ännu
mer avgörande. Jag skaffade mig en egen bostad i en utkant
av Falun. Det var ingen stor affär. Ett gammalt och trångt
hus och en vacker trädgård med blommor, präktiga gamla
träd, ensamhet och ro. Jag kände ett sting i samvetet, då
jag avslöt köpet, men jag ville inte längre bo vid stenlagd
gata, och det var ju på alla sätt omöjligt för mig att tänka
på Mårbacka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
