Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diktarnes hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 MAURITZ HELLBERG
han någonsin skrivit: det så många gånger anförda stycke
i hans »Minnen», som börjar med orden: »Jag tackar Gud
för de bästa föräldrar». Han fortsätter där:
»Minnet av den ryckliga fläck, som deras hulda vård helgade,
ligger som ett solsken i mitt bröst. Det är den fristad i mitt
innersta inre, där jag tycker ungdomskällan ännu sorlar. Allt vad
vårens grönska har saftigt, vad skogens skugga har svalkande,
den friska böljan har vederkvickande — lukten av granris och
blomster — lantluft, morgonluft — allt detta lever och är
närvarande i mitt minne; och stadsliv, kammarliv, böcker oändligt,
hela dammet av den lärda stråkvägen har icke kunnat utplåna
det. Det väller fram ur sanden, som en springbrunn i öknen.
Jag omför det med mig, och är en ungdomsnarr med grånande hår».
Han förblev hela sitt liv »Erik Gustaf på Ransäter», trogen
sin ungdomsbygd, såsom han intill livets slut blev trogen sin
ungdomsidrott, skridskoåkningen. När han 1834 uppfördes
som nummer 2 på det biskopsförslag till Karlstads stift, vilket
på de andra rummen upptog Esaias Tegnér och Johan Olof
Wallin — det väl märkligaste förslag, som blivit uppsatt i
Sverige — var den största frestelse, som detta innebar för
honom, att han skulle kunna bli kyrkoherde i Ransäter,
som den tiden tillhörde stiftschefens prebende. I hans
diktning talar hembygdskärleken inte blott ur den bekanta, för
hungersnödlidande i Värmland skrivna sång, vars
begynnelseord så ofta anföras: »Mellan Letstigens älv och Norges
gräns» — utan ännu omedelbarare och varmare ur en sådan
liten visa som den han »på en resa till hembygden» diktade
med både ord och melodi i skjutskärran,när han från
Närkesslätten fick se de värmländska höjderna blåna sig till mötes
i fjärran:
Jag är i skogen födder
bland berg och sjöar blå,
sedan blev jag nödder
att bo vid Fyris å;
må kornet, rågen
på slätten frodas än så väl,
till skogen, vågen
och bergen trår min själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
