Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diktarnes hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 MAURITZ HELLBERG
sina bräddar. Huvudbyggnaden på stället härrör från
1700-talets sista år, men har sedan blivit utvidgad, senast under
åren 1921—23 ombyggd av den nuvarande ägarinnan, som
utfört vad fadern tillämnat. I sitt nuvarande skick är den
en monumental diktarboning utan och innan — a poeVs
house, som borde vara, men knappast är a castle för
för-fa ttarfriden.
Det stora sällskapsrummet, som bildats genom
sammanslagning av två smärre, upptager husets hela gavelbredd.
På dess västvägg står en väldig, fyra meter lång soffa, som
en gång haft sin plats i prosten Fryxells salong i Sunne;
Selma Lagerlöf minns från sin barndom hur hon och andra
barn brukade lägga sig i rad på denna jättemöbel för att
utröna hur många som rymdes. I rummet hänga ett par
porträtt, som hänföra sig till personer i Gösta Berlings saga,
och från dem föres samtalet osökt in på hjälten i denna och
förebilden till honom. Värdinnan upplyser att det alls inte
är den prästen Branzell — en bror till Frödings farmor —
som ofta uppgives och som hon alls inte känt till, utan
en prostson från Sunne vid namn Kalle Fr}rkstedt, som for
från gård till gård såsom informator — bl. a. för hennes
morbröder i Filipstad — och som skall ha varit en
förtjusande människa, i synnerhet ovanligt musikaliskt begåvad,
men en oförbätterlig slarv — hans vänner måste gömma
skorna för honom, när han skulle ta prästexamen, för att
hindra honom att supa sig full. Han lär slutligen ha dött i
kolera hos prosten Fryxell i Sunne. Det vilda liv i obygden,
som omtalas i sagan, har inte heller avsett finnsocknarna i
landskapets norra del, såsom allmänt antagits, utan Västra
Värmland, varifrån berättelserna därom meddelats av gamle
prosten Wennervik, en bror till Selma Lagerlöfs farmor.
Medan vi sitta i samtal om dessa och andra gamla
minnen, anmäles att några tyska scouter vänta därute i regnet
— de vilja naturligtvis hälsa på den frejdade
sagoförtäljerskan. Hon måste alltså ut på den stora verandan och taga
emot dem. Det hör till dagens arbete för henne att så
tillfredsställa främmandes nyfikenhet. Mårbacka, hennes för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
