Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en värmländsk storindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motjärnshyttan, vars gråblåa byggnad ännu står orörd kvar
invid järnvägsstationen med samma namn, ett ståtligt
monument över en svunnen tid, då Värmlands karta var
översållad med svarta prickar, utmärkande hyttor och järnbruk.
Av andra finnas numera blott en gård och namnet på
platsen kvar, ibland också en och annan ruinrest eller av
vegetationen gömda slaggvarp. Sådant är fallet t. ex. med de
en gång i Uvåns vattenområde belägna Uddeholms,
Tranebergs- och Ullshyttorna m. fl. Andra åter, såsom det äldsta
av alla, Stjärnsfors, ha helt bytt karaktär, i det de blivit
tagna i tjänst för andra grenar av våra dagars industri.
När Jonas Wærn 1830 kallades att övertaga högsta
ledningen för det Geijerska släktfideikommisset, inleddes för
detsamma en helt ny tid. Wærn var nämligen en kraftkarl
och i mera än ett
avseende en ovanlig
man, vars
framsynthet och outtröttliga
verksamhet under ej
mindre än 24 år i
rikaste mått kom
Uddeholmsverken till
del. Under de första
10 åren av Wærns
chefstid utvidgades
sålunda
verksamheten med nya bruk i
övre älvdalen, men
av dessa
anläggningar finnas nu inga
kvar. Tiden
fordrade en koncentrering
av bruksdriften,
billigare framställningskostnader och
förbättrade produkter,
vilket svårligen stod
 |
| Motjärnshyttan står kvar som ett ståtligt monument över en svunnen tid. S. J. Ölander foto. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
