Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskoga bergslag. Ett okänt hörn av Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsstillheten en rond kring manbyggnaden och flyglarna — som
till all lycka verka tämligen oförstörda — för att hälsa på
alla de gamla välkända träden och buskarna, blommorna
i rabatterna, den stora gräsrundeln framför verandan och
inte minst uthusen.
Jag känner nästan icke igen mig, och det blir omöjligt
att härda ut. Så halvspringer jag hem till hotellet och
fördjupar mig i den gamla goda tiden. Åter är det Selma
Lagerlöfs försynta stämma, som sufflerar mig: »Redan första
gången Karl-Artur Ekenstedt hade sett Korsberga prostgård,
där den låg utmed landsvägen med de herrgårdsaktiga, höga
lindarna, det gröna staketet, de ärevördiga portstolparna och
den vita grinden, genom vars spjälor man kunde blicka in
på gårdsplanen med dess rundel och grusgångar, med det
långa, röda tvåvåningars boningshuset rätt fram och de två
lika stora flyglarna, adjunktens till höger och arrendatorns
till vänster, hade han sagt till sig själv, att just sådan skulle
en svensk prostgård se ut, på en gång hemtrevligt inbjudande,
fridfull och respektingivande.
Och allt framgent, då han hunnit att lägga märke till
de ständigt nyslagna gräsmattorna, till de välordnade
rabatterna, där alla växtstånd voro av samma höjd och stodo
på jämna avstånd, till de i prydligt mönster krattade
gångarna, till det välputsade vildvinet omkring den lilla
förstugubron liksom till långgardinerna, som i prydliga och jämna
veck hängde för varje fönster, hade allt detta fyllt honom
med samma känslor av välbehag och vördnad».
Detta är visserligen en bild av Karlskoga prostgård
sådan den tedde sig på 1870-talet, men den stämmer till punkt
och pricka med min omkring halvtannat årtionde yngre
minnesbild, som är så fastnitad i hjärnan, att jag än i dag skulle
kunna peka ut de bästa bärbuskarna och de fruktträd, som
det var lönt att skaka på. Den gården är mig kär, min
barndom susar där, — med detta lätt förändrade
Frödingscitat skulle jag vilja avsluta detta lilla mellanstick om
nutidens vandaliska sinnelag och dåliga smak.
Men innan jag lämnar kyrkbyn och ger mig ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
