- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1928. Värmland /
113

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskoga bergslag. Ett okänt hörn av Värmland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strövtåg i bygden, skulle jag som motsättning vilja säga det allra
vackraste jag förmår om dem, som styra och ställa i det
idoga samhället.

En dag mellan regnskurarna går jag bort till kyrkan för
att lägga en liten bukett ängsblommor på en alltför tidigt
avliden barndomsväns och Uppsalakamrats grav. Jag gick
i sicksack mellan gravstenar, av vilka var och varannan
förkunnar, att brukspatronen Den-och-den, bergsmannen
Så-och-så lagt sig att vila under den gröna kullen från
stångjärnshammare och masugn. Men jag fann aldrig honom,
som jag sökte, mannen som i sin mandoms kraftigaste år
bortrycktes från en gagnande verksamhet som bibliotekarie
vid riksbiblioteket.

Då gick jag rakt genom byn upp på Rävåsen till min
älsklingsbänk på krönet, varunder byn och sjön och
bygden ligga utbredda som en den skönaste karta. Men när
jag efter en sensommarsval dryck ur denna underbara
blandningsbägare fördjupade mig i ravinerna på andra sidan, fann
jag »det vidunderlige». I en dalgång, där granar och furor
tycktes bära upp själva skyarna likt Akropolis’ karyatider,
marmorjungfrurna, som lyfta Erechteions takgesims mot
Hellas safirblåa himmel, kom jag rätt i famnen på den
sällsammaste griftegård, som jag hittills skådat. Jag har under
årens lopp stämplat åtskilliga kyrkogårdar som världens
skönaste: Uppsala kyrkogård med dess vimmel av vårdar över
svenska stormän, Strängnäs med gluntens grav under
blommande lindar utefter Mälarens drömmande vatten, Filipstads,
som stiger upp i terrasser från Daglösen till John Ericsons-
mausoleet på krönet, ja, den protestantiska kyrkogården i
Rom med Shelleys och Keats gravhällar och de svenska
konstnärernas och skaldernas enkla monument upp mot den
aurelianska kejsarmuren under blommande akacior, oleandrar och
kamelior. Men nu måste jag protestera mot Heidenstams ord:

Kring halva jorden jag letat har
en punkt, som jag vackrast fick kalla.
Så vackra voro de alla,
att ingen vackrare var.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1928/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free