Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnarna i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNARNA I VÄRMLAND 129
C. G. Rosenberg foto.
Östmarksbygden. Flertalet socknar i norra och västra Värmland äro gamla finnbygder.
kert skulle växa hög och härlig i den välsignade askan. De
fruktade icke stenar och grovt grus, ty de visste att askan
kunde gödsla till och med hälleberget. Savolaksaren har ett
ordstäv, som lyder: »Kringränn mig, men förbanna mig icke,
säger stenen till plöjningsmannen».
De kastade näverkonten på ryggen, togo yxan i ena
handen och spjutet i den andra, och så bar det av mot väster
till det förlovade landet långt borta i andra ändan av riket.
Självaste prinsen och hertigen hade ju kallat dem.
Bottenhavet låg i vägen, men ingenting kunde hindra dessa
vid strapatser och umbäranden vana män, kvinnor och barn.
Vid Kvarken låg det kortaste och mest anlitade färj stället.
Men även överfarten till Gävle var omtyckt, ty därifrån blev
landsvägen kortare. Längs vattendragen sökte de sig upp
till Dalarna, där också många slogo sig ned, så att så gott
som varje socken fick sin finnskog. Andra åter fortsatte
färden till det förlovade landet — Värmland. Och ännu andra
togo den långa vägen över Torneå och Haparanda, en van-
9. Svenska turistföreningens årsskrift 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
