Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnarna i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ERNST LAMPÉN
dring på mer än 2 000 km. Det berättas att en och annan
medförde en ko, som betade vid vägkanten, mjölkade, bar
och kalvade under färden. Sålunda kunde det stundom
vankas kalvdans för den vandrande ägaren, vars liv och färd
annars ingalunda var någon dans på rosor.
Vid framkomsten till Värmland gällde det att utvälja
boplats och svedjeland. Detta var icke svårt, ty savolaksaren
visste var han skulle finna en sådan efter sin smak. Det
bar av mot höjden, till åsarnas högsta kron. Han visste vad
vetenskapsmännen numera konstaterat —- att de högsta
sluttningarna bjödo på den fetaste myllan. Det senglaciala havet
liar icke nått ditupp och kunnat bortspola matjorden, vilket
däremot skett på de lägre sluttningarna. Jalmar Furuskog
golden riktiga iakttagelsen, att man av ett hemmans läge kan sluta
sig till vem som varit dess första bebyggare. Ligger det högt
upp är det ett finntorp, ligger det lågt är det en svensk gård.
Men savolaksaren ville dessutom bo nära en sjö. Han kom
ju från ett land med ett otal av sjöar, och det fick ej vara långt
lill stranden. Jag vill icke påstå, att det var naturbetagenhet,
som drev honom härtill; nej, det var nog i främsta rummet
nyttan. Han var fiskare i lika hög grad som jordbrukare; hans
förnämsta sovel utgjordes av salt fisk. Men det bör icke
förnekas, att savolaksaren känner sig säll, då han om kvällen ser
sin egen sjö ligga spegelblänk och lugn, då han kan stämma
upp någon av sina vemodiga visor och lägga sig till vila
samtidigt med hemsjön. Och arla om morgonen, då den första
kåren krusar vattenspegeln, stiger han upp till dagens stränga id.
Låt oss kasta en flyktig blick på finnbygderna i Värmland.
Vid gränsen ligger sjön Rämen och Rämens bruk. Räme är
finska och betyder moras. Neva något högre upp är också
linska och betyder kärr. Floden vid Petersburg bär även
samma namn, ty dess utlopp är ett enda stort finskt kärr,
på vilket Peter den store byggde upp sin nya huvudstad.
Glavasjöarna söder om Arvika höra till Värmlands
naturskönaste nejder, trogna kopior av Finlands sjöar. Dit
strävade finnarna, uppsökte svedjeplatser, byggde och bodde,
och där ha vi nu Älgå och Glava finnskogar. Norrut från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
