Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnarna i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNARNA I VÄRMLAND 133
Där savolaksaren fann furor och sjöar, där kände han sig
hemmastadd. Mitt fosterland det är, tänkte han. Ubi sit va
et lacus ibi patria.
Så levde finnarna de första tiderna i godan ro, gömda i
skogarna, lyssnande till den furas susning, vid vars rot deras
bastu stod. Bastun var jämte visthuset deras första bostad.
Senare tillkom stugan. De lyssnade icke till furans susning
i patriotisk hänryckning. I furan bodde deras gode husgud,
som varnade och tröstade dem i farans och beklämningens
stund.
Svenskarna påträffade i sina öde skogar dessa okända
»djur», som de icke kunde samtala med, som traskade i
näverskor och buro näverkont på ryggen, som åto nävgröt
och bodde i små badstugor. De undrade storligen över sina
grannar, men förhöllo sig relativt vänskapliga mot dem.
Småningom började de märka, att villebrådet minskade i
skogarna, att fisket var mindre givande. Något harmades de,
men de tolererade dem dock, ty det var skönt att övernatta
hos dem i de varma snygga pörtena i stället för att ligga i
Uthuslänga vid Juhoila gård.
C. G. Rosenberg foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
