Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Näset och Gillbergadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152 VALDEMAK DAHLGREN
avyttra sina egendomar på Näset. Numera är hela det
egentliga Näset så gott som ett bondeland. Men ännu på 1880- och
90-talen, då den industriella revolutionen genom sina
återverkningar på jordbruket redan hunnit göra epok i Näsets
sociala och ekonomiska historia, vilade över de gamla
gårdarna en stämning från Tanden regime av myndighet och
förfining, av personlig och praktisk kultur.
I sina minnen och uppteckningar har häradshövding Axel
Schröder ägnat Näsadeln följande äreminne:
»Familjelivet i dessa adelssläkter på Näset fann jag
präglat av den renaste anda, arbetsamhet, människokärlek,
gudsfruktan, hederlighet i varje tum, sparsamhet, men ändå
gedigenhet och givmildhet.»
Näsadeln blomstrar ännu, även om endast några få av dess
medlemmar leva kvar i den ursprungliga hembygden, och
hävdar i civila och militära värv, i andliga och fysiska idrotter
framgångsrikt de gamla namnens ära.
En mera tyst och stillsam landsända än min barndoms
Värmlandsnäs har jag svårt att föreställa mig. Det smälter
så naturligt in i bilden av det hela, att soldaten för det
hemman, där jag växte upp, hette Frid. Därute ha aldrig några
stångjärnshammare dunkat — där finnas nämligen inga
vattenfall — och ej heller ha i senare tid bullrande fabriker
stört den agrariska stillheten. Och bygdens inhemska lilla
industri bröt sig icke heller på något sätt ut ur idyllen. Litet
varstans i byarna hade man väderkvarnar och vädersågar,
i somliga tre, fyra stycken, som tillgodosågo det enklare
husbehovet. Blev det inte kvarnvind, när mjölet tog slut,
eller gällde det finare vara, måste man länge färdas den många
mil långa vägen till de vattendrivna kvarnarna i
Åmålstrak-ten. Den gamla kvarnen i Säffle med det ofantliga
vattenhjulet, som skulle vara Sveriges största, gick så
oregelbundet eller stod så regelmässigt stilla, att den gemenligen
kallades »Staa». Men sedan det blev angkvarn i Säffle, slapp man
fara utomlands för att mala.
Numera är Näset en av de mest elektrifierade landsändar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
